2014-12-30

Framtidens DNA-tester.

2014 har varit ett händelserikt år. På många sätt förstås, men just nu tänker jag på DNA-genealogi och dess utveckling.

Det är svårt att få fram konkret information om hur många nya som låtit testa sitt DNA under året. Family Tree DNA (FTDNA) har nu snart 700 000 testresultat i sin databas och min professionella uppskattning är att kanske vi snart börjar närma oss 10 000 svenskar som testat sig totalt.
Jag har personligen beställt över 250 test-kit till mina klienter bara i år och intresset för- och frågor kring- hur man kan använda DNA i släktforskningen har ökat kraftigt i min verksamhet, både från kunder och media.

Själva testerna i sig har dock inte förbättrats eller förändrats nämnvärt. Priserna har legat på ungefär samma nivå pga rådande konkurrens mellan de olika testföretagen. Det jag tycker mig se är att ledtiden från beställning till färdigt resultat har förkortats något, högst sannolikt pga utökad och förbättrad kapacitet i labben och snabbare utrustning för analys.

Många frågar om vi snart kommer få nya, bättre DNA-tester som ersätter eller uppgraderar de befintliga och antagligen kommer det fortsätta att tas fram utökade tester för SNP-tester vad gäller Y-DNA och kanske vi får se en uppgradering av testchip för autosomalt DNA också?
Kanske får vi se även en systemuppdatering av det referenssystem eller "build" som man konstant jobbar på hos NCBI m.fl.

Men framförallt tror jag på en utveckling av analysverktygen, vilket förhoppningsvis kommer ge oss större och bättre möjligheter att få fram användbar information från våra testresultat. Och ju fler som testar sig, desto bättre kommer möjligheterna bli. Jag gissar att vi kan se minst en fördubbling av det totala antalet testade svenskar under 2015, kanske ännu fler än så. Vilket i sin tur innebär att matchningar blir fler och lättare att triangulera, att hitta och bekräfta kopplingarna till.

Intresset för djupare ursprung, etnicitet, mänsklighetens utbredning osv fortsätter nog att locka en hel del att testa sitt Y-DNA och mtDNA, trots att dessa är relativt trubbiga verktyg för just släktforskning. Men den stora ökningen tror jag kommer fortsätta vara kring atDNA, eller de autosomala DNA-testerna, som Family Finder. Ett modernt test med fullt fokus på just tillämpad släktforskning.
Det ska bli mycket spännande att följa den utvecklingen.

Och stort tack till alla besökare här på bloggen. Snart är det 50000 besökare som hittat hit och förhoppningsvis hittat något läsvärt. Gott Nytt År!

2014-11-29

Multipla släktskap kan trassla till det...

Det handlar i grunden om matematik eftersom vår befolkning förr var betydligt mer sparsam än den är idag. För ca 500 år sedan hade Sverige ca 800 000 invånare och från dessa härstammar merparten av dagens snart 10 miljoner invånare. Med andra ord är det väldigt vanligt att de flesta svenskar har en eller flera släktkopplingar till varandra om vi ser bakåt en 10-12 generationer.

"Vi är alla släkt", iallafall om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden. Vissa befolkningar, som den svenska och kanske än mer den finska har dessutom ofta ett stort antal anförluster (dvs att en och samma person förekommer på flera ställen i ens antavla).

Det här gör att man med en och samma person kan ha ett antal olika släktskapskopplingar, eller multipla släktskap, som vid ett genealogiskt DNA-test yttrar sig på lite olika sätt.
Det kan bli trassligt helt enkelt. I vissa fall kan små delar, eller segment, komma från de olika släktkopplingarna och sättas ihop till större, sammansatta segment. Och i vissa fall så är det enbart en eller ett fåtal av släktkopplingarna som faktiskt visar sig i resultatet och de resterande andra har helt slumpmässigt fallit bort. Och då vet man alltså inte vilken koppling som är den som visar sig i DNA-matchningen.

Oftast visar sig multipla släktskap annars i testresultaten som att vara ett större och starkare släktskap än det sen visar sig vara på riktigt. Dvs man kan få indikation på att man bör vara fem-männing med en person som man egentligen är sju-männing med OCH man även är dubbelt åtta-männing med osv.
Ett sätt man ibland kan skilja på dessa matchningar är att de oftast har en ganska stor mängd delat DNA (shared DNA), men att det längsta sammanhängande segmentet (longest block) inte är förhållandevis så stort.

Har man anor från norra Sverige, Finland och även kopplingar till kolonialamerikaner (de amerikaner som har sitt ursprung i de kolonier som grundades i början av 1600-talet), samt många adelssläkter, så är risken avsevärt större att man får multipla släktskap och resultaten i Family Finder kanske inte ger helt korrekt avståndsbedömning av släktskapet. Det beror då på att det var vanligare med trassliga och multipla släktskap här.

Det kan vara svårt att ange ett bekräftat släktskap i Family Finder när man upptäcker att det finns multipla släktskap eftersom man endast kan ange ett släktskap, vanligen väljer man då det närmaste (även om det kanske inte är just den kopplingen som man ser i resultatet).



2014-10-26

Att leta efter okänd far med hjälp av DNA

Många släktforskare stöter på begreppet "fader okänd" i sin släktforskning.
Vanligtvis är det då tyvärr ganska liten chans att man med tillgängliga källor lyckas hitta och identifiera den okände fadern. Och när man har gjort sitt bästa med de traditionella källorna är det många som gett upp och försökt förlika sig med att man antagligen aldrig får veta vem den okände mannen var.

Men nu är det många som inser att det här med genealogiska DNA-tester faktiskt kan vara en väg att lösa dessa gåtor. Och helt klart så finns det chans och möjligheter, även om de fortfarande är ganska sällsynt att man lyckas. Men med tiden bör chanserna öka och möjligheterna bli fler.

Förut hade vi endast Y-DNA och mtDNA att testa, men idag kan vi testa även autosomalt DNA.
mtDNA har aldrig varit lämpat för att söka efter okända fäder med, men Y-DNA har använts och vissa gör det fortfarande. Y-DNA nedärvs från far till son och det innebär att om man ska använda Y-DNA krävs det att den okände finns på en obruten fädernelinje, så är det din okände morfar du försöker hitta så blir det plötsligt mycket svårt eller omöjligt att använda Y-DNA.
Dessutom är Y-DNA ett oerhört "trubbigt" verktyg som gör att det är svårt att dra klara slutsatser från resultatet. Även om du nu letar efter en okänd farfars far och själv är en man.
Problemet är att även med en perfekt matchning med Y-DNA, kan det gemensamma släktskapet ligga många, många, många generationer bakåt i tiden.

Med autosomalt DNA har vi större möjligheter att söka efter okända fäder oavsett om det är mormors far eller farmors morfar vi eftersöker. Problemet här är istället att det okända släktskapet får inte ligga för lång tillbaka i tiden och att det krävs mycket arbete med att sortera de matchningar man får och att vi får släktingar som är relaterade till alla våra släktled. Med andra ord gäller det då att ha bra koll på den delen i släktträdet som inte är okända, eftersom vi måste leta fram de släktmatchningar som är relevanta. Och det är oftast inte helt enkelt.
När vi sen tror oss ha identifierat de släktskap som är kopplade till den okände fadern, så är det vanligen några generationers glapp och det uppstår en "gråzon" som kan vara krävande att ta sig igenom.

Viktigast att tänka på är att testa personer som ligger så nära den "okända" personen som möjligt. Dvs är det farmors okända far jag söker efter så är det bäst att testa farmor om hon är i livet, därefter fadern och om inte det är möjligt till sist, en själv. Varje ny generation innebär att mängder av värdefullt DNA försvinner, så försök alltså komma så nära som möjligt. Detsamma gäller om man mot förmodan har en "misstänkt" person som man letat upp levande ättlingar till, sök så nära som möjligt.

Man kan också ta med andra, redan kända släktingar, i testandet. Har du tex en kusin på din fars sida, så kan dennes testresultat i kombination med ditt eget, ge värdefull information för att framförallt utesluta släktskapsmatchningar. (Får ni gemensamma matchningar så bör dessa rimligen inte vara kopplade till din okände morfar, osv)

Helt klart är att DNA-tester som Family Finder ger möjligheter och en chans att få upp ledtrådar och viktiga pusselbitar i jakten på en okänd far om denne inte finns alltför långt tillbaka i antavlan. Men räkna med att det tar tid och att det krävs mycket arbete och att du eventuellt kommer behöva komplettera ditt resultat med att låta testa fler personer i din släkt.
Men chansen finns iallafall och hittar du inte just den okände fadern, så lär du hitta massa släktingar som var okända för dig. Och för varje vecka som går så ökar chansen att du till sist hittar den avgörande pusselbiten och kanske löser släktens gåta. Lycka till!

2014-09-14

Skåne eller Skottland? Världen är ganska liten ibland...

Jag har låtit testa mina föräldrar med olika DNA-tester och för ett tag sedan när det ramlade in nya "matchningar" så ser jag plötsligt att en amerikansk kvinna dyker upp både hos min far och min mor i deras respektive matchningslistor i Family Finder.

En "matchning" innebär alltså att personen har testat sig med ett likadant DNA-test och att man har tillräckligt mycket gemensamt DNA för att räknas som genetisk släkting. Eftersom det hela tiden testar sig allt fler personer runt om i världen så sker "matchandet" fortlöpande och är för många en spännande höjdpunkt varje vecka (oftast) då det kommer in nya matchningar. Vissa får många och andra får färre, men generellt så kan man säga att de flesta får ca 5 % tillskott av nya matchningar varje månad, så matchningslistan växer hela tiden och man får mer resultat att jobba med.

Som sagt, den amerikanska damen dyker plötsligt upp som matchning både hos min far och min mor och det var ju lite spännande eftersom det i övrigt inte finns några uppenbara kopplingar mellan min far och mor genetiskt.
Efter ett tag får jag tillgång till kvinnans antavla, som visar att hon i huvudsak har anor från USA och tidigare från England, Skottland, Irland, Tyskland och ja - Sverige.
De svenska anorna tycks ha kommit från Skåne och där vet jag att min morfar har sitt ursprung, så även om jag ännu inte funnit den exakta kopplingen, så är kopplingen till min mor där alltså ganska tydlig.
Men när det gäller min far så har han såvitt jag vet inte någon anknytning till Skåne alls. Men å andra sidan har jag en del "luckor" med okända fäder som ställer till det i min fars antavla. Skulle det alltså kunna röra sig om någon från Skåne även hos honom...?

Efter en del knåpande och jämförande hit och dit, så insåg jag att det var mer sannolikt att kopplingen mellan min far och den amerikanska damen fanns någonstans i Skottland eller Irland och inte i Skåne.

Min farmors far är okänd enligt kyrkböckerna, men "släkthistorien" gör gällande att det ska ha varit en rödhårig sjöman från Skottland eller Irland (läs gärna mer här) och när jag börjar jämföra gemensamma matchningar åt olika håll, så ser jag att det på min fars sida och den amerikanska damen enbart dyker upp andra matchningar med just Skottland och Irland som ursprung och inget svenskt alls till skillnad om jag jämför likvärdigt med min mors matchningar med damen.

Så utav en slump så är alltså jag personligen släkt med denna amerikanska dam både via min morfars skånska rötter och min farmors (förmodade) rötter från Skottland/Irland.
Det är spännande att komplettera sin släktforskning med DNA-tester. Prova själv och kanske även du upptäcker att världen kan vara liten ibland.

2014-08-27

5 skäl för ett DNA-test

Anledningen till att man släktforskar är vanligtvis en nyfikenhet på sitt ursprung.
Släktforskning utförs traditionellt genom att man söker i kyrkböcker och liknande källor.
Varför vill man då blanda in DNA-tester i sin släktforskning?

Här är några av de vanligaste skälen till att komplettera med DNA-test.

1. Man har "luckor" i sin traditionella släktforskning som man vill försöka fylla ut.
2. Man vill verifiera sin traditionella släktforskning så att den är biologiskt korrekt.
3. För att bekräfta eller avfärda ett förmodat släktskap.
4. Hitta nya och okända släktingar runt om i världen.
5. Att hjälpa andra med sin släktforskning.

Det finns såklart andra skäl till varför man kan vilja göra ett genealogiskt DNA-test.
Helt klart är att de som har mest framgång med sitt testresultat är de som redan har en traditionell släktforskning att arbeta med vid sidan om. Att endast satsa på DNA-tester kan förstås vara spännande, men man inser ganska snart att det är mycket detektivarbete som uppstår när man arbetar med resultat och vid försök att koppla ihop på vilket sätt man är släkt med de personer man får som matchningar. Ordet släktforskning eller genealogi, betyder just läran om att ta reda på hur personer är släkt på för sätt. Med DNA-tester får man veta hur mycket släkt man är med andra personer som också testat sig, men man får tillsammans reda ut kopplingen och då kommer den traditionella släktforskningen fortfarande spela stor roll.

Kombinationen traditionell släktforskning ihop med DNA-testet Family Finder är en bra start!

2014-07-24

DNA-test för att fastställa etniskt ursprung?

En av de allra vanligaste frågor jag får är om det är möjligt att fastslå om man i sina anor har en viss folkgrupp. Det kan vara samer, judar, valloner, balter, vikingar, med flera...

Rent kort skulle jag vilja svara NEJ på den frågan, eftersom det inte finns något markant DNA som urskiljer en same eller en vallon.
Som jag skrev om tidigare när det gäller admixture resultat så kan man se vilka rester av DNA man själv har kvar och kan se vilket DNA detta mest liknar i jämförelse med olika referensbefolkningar. Detta är såpass grovt att man kan få fram om man mest tycks vara europé, asiat, afrikan, osv. Men avsaknad av visst DNA behöver inte betyda att man saknar koppling till dessa regioner, bara att just detta DNA inte blivit kvar i den konstanta mixning och urvattning som sker med vårt autosomala DNA.

Dock kan man självklart få indikationer ibland som kan ge stöd för en teori om viss etnisk koppling. Man kan se att vissa haplogrupper (sånt man får fram genom att testa Y-DNA eller mtDNA) har en högre förekomstfrekvens bland vissa folkslag. Detta i sig ger dock inget bevis på att man därmed har vikingar eller samer i sitt ursprung (vilket troligen väldigt många av oss har rent logiskt utan att behöva testa sig för det).
Ibland kan man såklart även se att man tycks ha många DNA-matchningar i vissa geografiska områden eller länder som då kan vara en ledtråd att man mycket riktigt har en koppling dit.

FTDNA har ett test där man kan kontrollera om man har judiskt ursprung. Det är alltså inte så att man då har ett viss typ av DNA som är typiskt judiskt, utan man har helt enkelt testat många personer från kända judiska släkter och jämför sedan sitt resultat mot dessa.
Eftersom judendom är en religion och inte något genetiskt, så har man hos FTDNA varit noga med att påpeka att man med DNA-test inte kan kontrollera om någon är jude, men man kan möjligen se om en person genetiskt matchar andra kända släkter som är judar.
Enligt min åsikt är alla såna typer av tester ganska "luddiga" eftersom det trots sin omfattning är ett begränsat underlag att jämföra mot. Och visst, får man då matchning kan man möjligen säga att det finns en genetisk koppling till personer som är judar. Uteblir matchningen kan man dock inte dra slutsatsen att så inte är fallet.

Som släktforskare är mitt primära intresse för DNA-tester om man kan använda DNA för att hitta och bekräfta eller avfärda släktskap mellan personer. Vi är alla släkt med varandra om vi går tillräckligt långt tillbaks i tiden, så för mig är det mest intressant med DNA-tester som kan hjälpa till konkret och användas som ett komplement och verktyg till traditionell släktforskning.

Jag har en släkting som nyss gjorde ett mtDNA-test och fick veta att hennes haplogrupp var U5b1b1a, vilket i sin tur är en haplogrupp som normalt sägs vara just typiskt bland samer. I hennes fall har hon dock skånska rötter på sin mödernelinje så långt ner det går att släktforska. Är det då så att hon ska känna att hon har "samiskt blod" i sig, eller är det så att kanske ju fler som testar sig och sitt mtDNA så visar det sig att denna haplogrupp kanske förekommer mer frekvent även på andra håll, så att den inte längre ska räknas som speciellt samisk? Det lär kanske visa sig i framtiden.




2014-06-28

Sex snabba tips för Family Finder

Family Finder (FF) är ett autosomalt DNA-test från Family Tree DNA (FTDNA) som är användbart för släktforskning.
I korthet fungerar Family Finder såhär;
Man beställer Family Finder testkit från FTDNA.
Personen som ska testas "topsar" insidan på kinden och testkitet returneras till FTDNA.
Resultatet läggs in i deras enorma databas och jämförs med alla andra som testat Family Finder.
De personer man delar DNA med (släktingar) blir matchningar och dessa presenteras i en lista.
Man försöker reda ut hur man är släkt med sina matchningar.
Nya resultat tillkommer och matchas i databasen princip varje vecka.

Vilka får man då matchningar på? Själva testet är tänkt att hitta "nära" släktingar som man i huvudsak delar gemensam ana med inom de senaste 5-7 generationerna. Ett släktskap inom upp till 3-männingar ska detekteras till 100 %, 4-männingar upp till 90 % och sen sjunker siffrorna rejält för varje generation. I praktiken innebär det att man kan testa sig själv och t.ex en 5-männing och inte få varandra som matchning om det inte finns tillräckligt med delat DNA hos er (trots att ni alltså ändå är 5-männingar). De som testar sig själv och en kusin eller 3-männing ska dock få en matchning.

Ett "problem" med FF är att man oftast får en hel del väldigt avlägsna matchningar, som kan ligga 10-15 generationer bak i tiden trots att testet egentligen inte är till för det. Faktum är att ca 90 % av de matchningar man får brukar vara såpass avlägsna att det sällan går att bekräfta på vilket sätt man är släkt med dessa. De återstående 10 % kan också vara avlägsna, men förhoppningsvis går de att jobba vidare med, Remote-matchningarna kan dock bli mer intressanta när man så småningom lyckats hitta och bekräfta släktskapen till några matchningar.

TIPS 1:
Koncentrera dig i huvudsak på att försöka bekräfta de matchningar som inte är s.k "remote" (avlägsna). Om man tittar i "relationship range" och man ser ordet "remote" där, så är det ytterst liten chans att du kommer att kunna bekräfta släktskapet med traditionell släktforskning. Självklart kan man kolla igenom dessa ändå och se om man hittar något uppenbart. Jag skulle gissa att det kanske är mellan 1-5 % av ens "remote"-matchningar som man lyckas hitta kopplingen till.


TIPS 2:
Se till att du har en antavla uppladdad till din profil! Genom att exportera ut en s.k gedcomfil från ditt släktforskarprogram på datorn som du sedan importerar till FTDNA. Det här underlättar enormt i arbetet med att försöka bekräfta släktskap. Har du all din släktforskning enbart på papper och i pärmar? Ja då är det dags att sätta sig med ett enkelt släktforskningsprogram (finns gratisvarianter) och lägga in dina anor åtminstone 5-6 generationer bakåt i tiden för att sen exportera ut en gedcomfil. Det tar ca 1 timme kanske om man är ovan att få fram en sådan fil, men det ger oerhört mycket fördelar i det fortsatta utredningsarbetet.

TIPS 3:
Om du helt "kör fast" och tycker att det inte på något sätt går att hitta kopplingar till de matchningar som ändå inte är "remote", försök att låta testa någon i den närmaste släkten för att skapa åtminstone en referenspunkt. T.ex en kusin eller en 3-männing. En varning kan dock vara på sin plats då det ibland visar sig att ens kusin kanske inte var ens kusin och om detta skulle vara jobbigt att hantera så tänk på att risken finns. När man sedan får kusinens resultat och (förhoppningsvis) matchar denne så kan man ha stor nytta av att luska ut vilka andra av ens matchningar som hänger samman på samma gren i släktträdet som kusinen.


TIPS 4:
Ha tålamod! Ofta tycker folk att det känns som man bara har avlägsna och helt oförklarliga matchningar som man inte får ihop kopplingarna till. Men precis som i Triss-reklamen; "Plötsligt händer det!" och man får någon matchning som ger massor av värdefull och intressant information. Det brukar vara så att man får ca 5-10 % nya matchningar varje månad. Visserligen är även dessa till 90 % "remote" antagligen, men med tiden så kommer det bara bli bättre!

TIPS 5:
Använd verktygen  "Common matches" eller ICW (in common with) flitigt. Det här är det absolut bästa verktygen för att hitta kopplingar och samband mellan dina matchningar. (Gärna i samband med vertyget "Matrix"). Tyvärr lägger många ner massor av möda på att använda Kromosom-browsern istället, trots att den sällan är särskilt användbar om man inte redan har bekräftade matchningar att jämföra med.


TIPS 6:
Kontakta dina "nära" matchningar med e-post! Många gånger när det saknas uppladdade antavlor osv så har personen i fråga ändå en hel del information. Kanske sitter man med hela släktforskningen på papper och inte vet hur man får till en gedcomfil. Kanske har man tagit en "paus" i forskningen och inte upptäckt att nya matchningar tillkommit osv. Självklart kan du även kontakta dina "remote"-matchningar, men då brukar det som sagt sällan ge annat än mer frustration över att man inte hittar kopplingen.


2014-05-31

Det man har visar inte alltid vad man är...

myOrigins heter den uppgraderade versionen av Population Finder.
myOrigins är ett "delresultat" i det autosomala DNA-testet Family Finder från Family Tree DNA.

Min pappas myOrigins resultat.

Många tycker att myOrigins är oerhört spännande och intressant och tror sig med resultatet få svar på detaljer kring sitt djupare ursprung. Men sanningen är att man endast får svar på vad som "blivit kvar" i den kontinuerliga blandning och "urvattning" som vårt autosomala DNA utsätts för genom generationerna.

I princip är det enkelt - allt DNA får inte plats! Ren matematik och logik.
Trots det tror många att resultatet ger en komplett och rättvisande bild över hur ens totala djupa ursprung ser ut. Men återigen, det visar bara vad som inte försvunnit...
Och sen av det som nu finns kvar, så jämförs detta mot en referensdatabas som är ganska grov och man matchas sen till det som är mest likt och ur detta presenteras resultaten i procent.

Om vi tittar på min pappas exempel ovan så blir han klassad som 100 % Europé, vilket alltså inte behöver vara korrekt. Det kan mycket väl ha funnits några anor från Asien eller Afrika eller andra världsdelar, men vars DNA inte "överlevt" alla generationers blandningar och bortfall.


myOrigins resultat för min far, hans bror och hans syster.

Om vi tittar på min far och två av hans syskon så ser vi också att det kan ge ganska olika resultat (trots att det är fastställt att de är helsyskon), vilket tydligt illustrerar hur stor påverkan slumpen har vad gäller autosomalt DNA. Bilden här intill visar min pappas resultat överst, min farbrors i mitten och nederst ser vi min fasters resultat. Tre helsyskon med ganska olika resultat.


Så visst kan det vara kul och spännande med myOrigins och andra ADmixture verktyg, men se det inte som något facit eller att det behöver vara ens särskilt representativt för just ditt totala ursprung.

Magnus Bäckmark skrev nyligen ett ganska utförligt blogginlägg om myOrigins för den som vill fördjupa sig ytterligare i matematiken.

2014-04-29

Historiska poster för släktforskare.

MyHeritage meddelar att man nu har passerat 5 miljarder historiska poster och att man lyckats med den bedriften efter två års hårt arbete. Ganska imponerande!

Inte mycket av detta material berör dock Sverige än så länge, vad jag har sett. Det mesta av materialet är kopplat till USA. Men då många svenskar faktiskt har koppling till USA i sin släktforskning, så kan det ändå vara användbart för oss.
Man har även fått in en del folkräkningsuppgifter från Norge (1875) som jag själv hittade en del intressanta uppgifter i när jag sökte efter några "försvunna" personer i min egen släktforskning.

Detta med historiska dokument kommer nog bli en allt mer intressant sida av släktforskningen. Att hitta bilder på gravstenar, klassfoton, passagerarlistor, tidningsurklipp, osv ger ofta lite mer liv åt de mer grundläggande uppgifterna i släktforskningen.

Och det är självklart inte bara MyHeritage som satsar på den här typen av historiska dokument och "extramaterial", utan det börjar bli allt vanligare att hembygdsföreningar, släktforskarföreningar osv hittar ett projekt som man tar sig an att digitalisera och göra tillgängligt för allmänheten, antingen gratis eller som en betaltjänst.
T.ex kan nämnas Genealogiska Föreningens (GF) projekt med "Inrikes pass", som lockar många. De har även ett spännande klipparkiv med familjenotiser från dagstidningar (1936-1990) som har över 2 miljoner poster tillgängliga för sina medlemmar. Kan helt klart rekommenderas och gör medlemskapet ännu mer prisvärt!

Stockholms Stadsarkiv i deras skolarkiv har jag flera gånger hittat skoluppgifter och till och med klassfoton som man kan få kopior på när det berör personer som studerat på någon av Stockholms gamla skolor. Mycket spännande!

Så släktforskning behöver inte enbart vara namn och årtal på personer när de föddes, vigdes och dog. Ibland har man turen att hitta mycket mer "kött på benen" och skapa mer liv i sin släkthistoria.

Bilder på gravstenar börjar bli populärt och går att leta efter på olika tjänster som t.ex Släktforskarförbundets projekt; Gravsstensinventeringen, eller amerikanska Find A Grave.
Annars får man försöka ta egna bilder. Här ett foto på min farmor och farfars gravsten.

2014-03-16

Fel DNA?

När jag hållit kurser i släktforskning brukar jag ofta ge rådet att utgå från sig själv och sen arbeta sig vidare bakåt.
Många börjar nämligen med att starta från "det man redan vet", dvs kanske sina far- och morföräldrar, eller ännu längre bakåt i antavlan.
Anledningen att jag brukar ge det rådet är att det faktiskt inte är helt ovanligt att man upptäcker att t.ex ens farfar inte var ens farfar i födelseboken och att man då får bekräftat att det man "vet" verkligen stämmer med vad som står i källorna.

MEN nu har utvecklingen med DNA-tester lett oss till en ny verklighet. Nämligen att det som står i kyrkböckerna och skrivna källor, relativt ofta är helt felaktigt ur ett biologiskt perspektiv...

Det finns många olika uppgifter om hur många barn som varje år föds med "fel" pappa, en vanlig uppskattning är att det bara i Sverige årligen föds mellan 3000 och 5000 barn som biologiskt har en helt annan pappa än vad som är dokumenterat. Och att det in många av dessa fall inte ens är säkert att mamman vet med säkerhet vem som är fadern.
Utöver detta tillkommer en hel drös med barn som föds med hjälp av insemination, där föräldrarna känner till att barnet har en annan biologisk pappa, men av olika skäl väljer att aldrig berätta detta för barnet ens när det når vuxen ålder.

Som DNA-konsult med hundratals kunder som valt att få hjälp med att administrera och analysera sitt genealogiska DNA-test, har jag under åren insett att det här rör till det en hel del inom den traditionella släktforskningen.
Visst hade jag förväntat mig att det skulle dyka upp några felaktigheter här och var, men efter snart fyra år har jag förstått att det här verkar vara en större faktor än jag och många andra kanske anade.
Rent konkret så betyder det att väldigt många av de som släktforskat, sitter med helt eller delvis felaktiga antavlor ur ett biologiskt perspektiv och när vi sen hittar biologiska DNA-matchningar så är dessa mycket svåra att koppla ihop med vad vi har dokumenterat.

På senare år har jag sett många släktforskande personer med väldokumenterade antavlor och släktutredningar, helt få revidera dessa och börja om att jaga sitt ursprung, med utgångspunkt från sig själva. Helsyskon visar sig vara halvsyskon, kusiner är inte kusiner alls, far och son som finner att de inte är släkt med varandra alls, osv.

Vi är redan idag många som vet att vi har "okända fäder" som spökar i våra antavlor, där vi med DNA-tester som t.ex Family Finder, försöker få fram ledtrådar som kan ge oss svar vilka dessa var. Det är ett av de största skälen till att många gör ett genealogiskt DNA-test idag. Men det är alltså många av de med väldokumenterade anor som nu blir varse att saker och ting inte alltid stämmer. Ibland blir denna insikt en intressant och spännande sak, ibland ger det upphov till mer negativa känslor och viss dramatik inom familjen.

Om man är verkligt intresserad att försöka reda ut sitt biologiska ursprung, så är genealogiska DNA-tester ett spännande och intressant verktyg. Men man bör också vara införstådd med att det kan vara så att det man "vet" inte stämmer.
Att t.ex testa syskon i ett försök att få fram mer användbart DNA från sina föräldrar är en mycket bra metod, men många har där fått en smärre chock då de istället fått veta att man endast var halvsyskon. Likaså finner ganska många att deras kusiner inte är deras kusiner och att deras farbröder inte var ens farbror osv.

För den som testat sig själv och nu fått massor av DNA-matchningar med personer som det helt tycks sakna rimlighet att man skulle vara släkt med, så är mitt tips (om du verkligen vill veta) att då testa en del nära anhöriga för att försöka ringa in var saker och ting kanske inte stämmer med vad ni "vet".

2014-02-26

Varning för felaktiga slutsatser!

Det är ganska många som börjar upptäcka möjligheterna med DNA-genealogi och som försöker hitta och bekräfta olika okända släktskap.

De flesta släktforskare har en eller flera "luckor" i sin antavla där det oftast rör sig om "fader okänd" i födelseböckerna. Om de här luckorna inte ligger alltför många generationer bakåt i tiden, så kan man om man gör ett DNA-test, få upp värdefulla spår och ledtrådar som kan medföra att man till sist lyckas identifiera den okände fadern, men då ska man också ha en hel del tur.
För då de flesta "okända fäder" är just okända för oss, så måste det alltså till en hel del "flax" att just någon annan med gemensamma anor till den "okände" testat sig. Chansen finns absolut och ökar lite för varje dag som går eftersom intresset för DNA-genealogi växer markant i Sverige.

Men ibland har man en teori eller en muntlig uppgift om vem den "okände" fadern skulle ha varit. Och om det finns skäl att tro att detta kan vara sant och rimligt/möjligt, så kan man kalla detta för ett förmodat släktskap.

Fördelen med ett förmodat släktskap gentemot ett helt okänt släktskap är att man (oftast) kan göra en kontroll om det förmodade släktskapet stämmer eller ej. Genom att leta upp en ättling till den förmodade "fadern" och sen be denne att göra ett jämförande DNA-test.
Om det förmodade släktskapet ligger inom 3 generationer bakåt i tiden, så kan man med stor säkerhet få besked när man jämför resultaten om man är släkt eller inte. Ligger släktskapet längre bak så sjunker chanserna att släktskapet ska detekteras och kunna verifieras.

Den varning jag nu vill utfärda gäller alltså detta med att jämföra sig mot en förmodad släkting med DNA-test och då man får ett negativt besked;

Låt oss ta ett exempel där person A tror sig veta att hans morfar var person X. Han letar då upp en ättling som vi kallar person B, låt oss säga att B är ett barnbarn till X.
A och B gör ett varsitt DNA-test och när de sen får resultaten så matchar dessa inte.
I 99 % av fallen så suckar nu A tungt och inser att hans teori om att den förmodade morfadern inte kan ha varit X, utan måste ha varit någon annan. För DNA "bevisar" ju att A och B inte var halvkusiner i det här fallet.

MEN, den slutsatsen kan faktiskt ibland vara fel. Det kan nämligen vara så att X visst var morfar till A, men inte till B, trots att det står så i kyrkböckerna! Och då är det inte så konstigt att A och B inte matchar varandra.


Så hur ska man då kunna använda DNA för att testa förmodade släktskap? Jo, om man får ett positivt resultat som bekräftar släktskapet så är ju allt frid och fröjd, men om man får ett negativt resultat så ska man först tänka igenom om det finns en minsta risk att B inte egentligen är en ättling till X. Finns där andra DNA-testresultat som bekräftar B som ättling till X, eller är det bara kyrkböckerna som bekräftar kopplingen?

Det verkar vanligare än vi kanske trott att många barn inte har de pappor som de tror sig ska ha. Det här ställer till det en hel del i släktforskarnas ordning. Det är nu en del som upptäcker att deras kusiner inte är deras kusiner eller att deras pappa inte är deras pappa, eller att deras syskon är endast halvsyskon osv.

Så om man får ett negativt resultat i ett jämförande test i ett försök att bekräfta ett förmodat släktskap, så bör man försöka reda ut om det är styrkt med DNA att den man jämför sig med verkligen är den man utgick från att han var.

2014-01-28

Vad har du för Haplogrupp?

En vanlig fråga nu när DNA-tester blivit mer populära är; Vad har du för haplogrupp?
De som vet svarar då kanske J2b1a, R-M198, eller något liknande kryptiskt. Och de som inte vet replikerar med; Haplogrupp, vad är det?

Ja att få veta sin haplogrupp tycks vara ganska populärt bland framförallt släktforskare idag och många tycks tro att det är en viktig sak att veta om man just släktforskar.
Många tror nämligen att om man har samma haplogrupp så är man släkt, men så är det tyvärr inte. Eller på sätt och vis är det ju så, men kanske inte riktigt på det sätt man tror...

Om nuvarande teorier om människas uppkomst och befolkning av Jorden stämmer, så är vi nämligen ALLA släkt med varandra, så sett ur det perspektivet behöver vi inte ens ta något DNA-test för att få veta det.

DNA-tester för släktforskning har som syfte att man ska kunna påvisa hur man är släkt med någon annan och om vi nu ser till testerna för Y- och mtDNA (Y-DNA nedärvs "oförändrat" från far till son och mtDNA nedärvs "oförändrat" från mor till barn), så får vi vi visserligen fram en viss möjlighet att kontrollera ett släktskap med någon och vi får fram en haplogrupp.

Vad räknas då som släkt?
Att vi alla är släkt med varandra är alltså grunden, men det tycker vi oftast känns som ett alltför avlägset och luddigt begrepp, så vi vill alltså försöka "vaska fram" lite närmare släkt än så för att vi ska känna oss mer besläktade med varandra. Här brukar många då tycka att om man delar samma haplogrupp så är man mer besläktade.
Men om två personer delar haplogrupp, t.ex J2b1a (som råkar vara min haplogrupp på mitt mtDNA) så är det däremot inte så att vi behöver ha ett släktskap som ligger särskilt nära i tiden alls, det kan vara många, många tusen år sen vi hade en gemensam anmoder. Så haplogrupperna i sig talar egentligen bara om var vi (på en mycket liten del av vårt totala ursprung) hör hemma någonstans i mänsklighetens stora släktträd.
Vi visste ju redan att vi fanns där någonstans, men inte var. Och det är vad en haplogrupp säger oss.

Y- och mtDNA är dock inte helt stabilt, utan muterar ibland, vilket gör att vi hamnar på lite olika platser i det här trädet Utifrån detta försöker vi kartlägga vårt ursprung och hitta kopplingarna till de olika grenarna och få en förståelse för var just vår anfader eller anmoder "grenade ut sig" i det stora trädet.

Det finns också en möjlighet att använda sitt Y-DNA och mtDNA för att faktiskt kontrollera släktskap, dvs ett mer påtagligt släktskap än att vi "alla är släkt med alla". Då tittar man dock på andra saker än haplogrupper (som egentligen bara är en intressant "biprodukt" till det riktiga testet).
Kruxet är att fortfarande när man då får en släktskaps-matchning i dessa tester, kan vara tusentals år tillbaka som släktskapet ligger och vi med traditionell släktforskning oftast inte kan komma längre bak än kanske 350 år i tiden. Vilket innebär att för de flesta så ger dessa släktskapsmatchningar ingen praktiskt användbar information.

Men som sagt så finns det många idag som tror att en gemensam haplogrupp indikerar ett "närmare" släktskap och därför jämför man ofta sin haplogrupp med varandra.

Och visst kan det vara spännande med haplogrupper även om det kanske inte tillför släktforskningen så mycket, en del hamnar på hittills okända grenar i det stora mänskliga släktträdet och än så länge är det inte ovanligt att man blir "först och ensam" på sin gren, för det totala antalet personer som testar sig är så oerhört litet om vi ser till hela befolkningen.

Om man vill få fram sina haplogrupper (män har två stycken och kvinnor en) så rekommenderar jag att göra testerna hos Family Tree DNA, som erbjuder ett komplett, fullsekvens mtDNA test och även ett så stort Y-DNA test som möjligt, helst 111 markörer och kompletterar med det s.k Big-Y som är ett massivt test av olika s.k SNP:er som hjälper oss att lista ut exakt på vilken liten gren just ditt DNA hör hemma i det stora mänskliga släktträdet.
Dessa tester är ganska dyra och ger sällan något konkret för just släktforskningen, så letar du efter test för att hitta släktingar som man har en chans att hitta hur ni är släkt med varandra så är det istället autosomalt DNA-test som gäller (Family Finder), men då får man inte veta något om haplogrupper...