2013-12-31

X-DNA vad är det?

X-DNA är kopplat till våra X-kromosomer. Det finns två typer av könskromosomer; X- och Y.
Kvinnor har två X-kromosomer (XX) och män har en Y-kromosom och en X-kromosom (XY).

Ett vanligt misstag är att folk blandar ihop X-DNA och mtDNA (mitokondriellt DNA). Dessa har alltså inget med varandra att göra.
Till skillnad från Y-DNA, som nedärvs oförändrat (förutom om en mutation sker) från far till son, så nedärvs X-DNA genom möjlig rekombinering, där slumpen påverkar och DNA kan blandas. Men till skillnad från vanligt autosomalt DNA så följer X-DNA ett eget mönster som till en början kan tyckas förvirrande och krångligt, men egentligen är ganska enkelt.

Grundregeln är följande:
En man får sitt X-DNA enbart från sin mor.
En kvinna får sitt X-DNA både från sin far och sin mor.

Utifrån detta kan man förstå att en kvinna har fått sin ena X-kromosom från sin farmor och den andra är en trolig blandning som kommer från hennes morföräldrar.
Att jag skriver trolig blandning beror på att det faktiskt är möjligt att det det inte blivit någon blandning av hennes morföräldrars X-DNA. Och att hon kanske fått enbart X-DNA från den ena av sina morföräldrar. Men "normalt" sett sker en rekombinering eller blandning av något slag. Slumpen påverkar helt och det kan vara 50 % från bägge, men allt mellan 1-99 %.
Det här innebär att X-DNA är omöjligt att göra säkra beräkningar på.

Om man saknar X-DNA matchning med någon så bevisar eller säger detta egentligen ingenting. Släktskapet man har kan fortfarande finnas på mormors sida osv där man normalt antar att det borde finnas X-DNA som stödjer detta. Syskon däremot har alltid X-DNA match med varandra och en man har alltid X-DNA match med sin mor och en kvinna alltid match med sina föräldrar och sin farmor.

Om man däremot har X-DNA matchning med någon så betyder det att man (åtminstone) har ett släktskap med personen från någon av de möjliga positioner i sin antavla där det finns möjlighet att X-DNA har nedärvts.

Om jag t.ex tar min morbror som startperson och han har en X-DNA matchning med någon så kan jag ta upp hans antavla och eliminera vissa delar direkt.
Eftersom det rör sig om en man så vet vi att han inte kan ha ärvt något X-DNA från sin far och då faller hela den grenen bort. Från hans mors sida så ramlar hans morfars far bor, eftersom grundregeln säger att en man inte kan nedärva X-DNA till söner.

Om det istället är min mor som är startperson och hon har en X-DNA matchning med någon, så ser samma antavla ut såhär när jag eliminerat de delar som det är omöjligt att ha fått X-DNA från för hennes del.
Det är alltså fler öppna positioner för en kvinna, men ju fler generationer bakåt man går så försvinner det fler grenar vart eftersom om man följer grundregeln.

Många har antagit att X-DNA alltid rekombinerar, dvs blandas, men så behöver det alltså inte vara. Många har också antagit att vid denna rekombinering så får man 50 % från respektive part, vilket alltså inte heller är fallet. Det innebär att det finns en hel del kalkyler som visar att man utifrån mängden X-DNA (mängd DNA anges normalt i cM eller centiMorgans) går att använda för att beräkna avståndet till hur avlägset ett släktskap till den man matchar är, men dessa är inte användbara mer än som teoretiska exempel.

Vad som är känt är att storleken på X-DNA vi ser är som mest 196 cM, vilket alltså är ett värde t.ex en man som jämförs med sin mor bör få. Eller en kvinna som jämförs med sina föräldrar. Kvinnan har ju två X-kromosomer och matchar alltså "fullt" både med sin far och sin mor.

En del tidigare metoder som utgick från 50 % rekombinering, la fram teorier om att man därmed kunde halvera mängden X-DNA för varje generation bakåt man gick; 196- 98- 49- 24- 12- 6- och 3. Och därmed stega sig bakåt 6 generationer och att om man då t.ex hade 6 cM X-DNA match med någon så fanns släktskapet omkring 5 generationer bakåt. Men så är alltså inte fallet!
Eftersom det dels ibland helt uteblir rekombinering och det annars sker rekombinering som kan ligga långt ifrån 50-50%, så kan man få relativt låga värden på släktskap som ligger förhållandevis nära och man kan få relativt höga värden på släktskap som ligger förhållandevis långt tillbaka.
Man kan även ha helt utebliven X-DNA matchning på personer som har sitt släktskap på de positioner som borde ha medfört att det nedärvts X-DNA.

Är då X-DNA användbart i DNA-genealogin? JA, absolut! På grund av sitt speciella nedärvningsmönster så kan vi ha nytta av det OM vi har X-DNA matchning med någon. Om det däremot saknas X-DNA i matchningen, så betyder det inte så mycket och vi kan inte dra några större slutsatser från det.

X-DNA får man fram som ett delresultat när man testar sitt autosomala DNA i testet Family Finder från Family Tree DNA (FTDNA). Det är ett DNA-test framtaget speciellt lämpat för släktforskning.

2013-11-30

Att verifiera och bekräfta obrutna släktled

Vi är alla ett resultat av två obrutna släktled, våra raka, obrutna fäderne- och mödernelinjer.
Det är en ganska svindlande tanke egentligen att vi har två helt obrutna linjer av män och kvinnor från oss själva tillbaka till mänsklighetens begynnelse. Blodslinjer brukar jag kalla det för.
De flesta blodslinjer dör ut efter ett tag eller bryts.

En blodslinje dör ut när det inte längre finns någon ättling som för den vidare. Manliga blodslinjer kan endast föras vidare av manliga ättlingar och kvinnliga blodslinjer nedärvs av kvinnor.
Vissa blodslinjer frodas och sprider sig, får starkt fäste och goda tillväxtmöjligheter, andra överlever knappt och mot alla odds.

Om jag tittar på mina egna blodslinjer så finns det ganska många av oss på den manliga sidan, bara om vi går en liten bit tillbaka i tiden och utgår från min farfars farfar, så är vi minst 35 manliga ättlingar (på det obrutna fädernet) kvar i livet idag och många av dem är unga eller barn.
På min mors blodslinje är det raka motsatsen; även om jag backar så långt tillbaka som 9 generationer, dvs till min mormors mormors mormors mormors mor och sen följer alla hennes kvinnliga ättlingar (på det obrutna mödernet) så finns där endast tre (3) kvinnor kvar i livet från den linjen; - min mor, min syster och min systerdotter! (under förutsättning att de uppgifter jag funnit är korrekta.)

Det finns DNA-tester för att ta reda på vilken blodslinje man tillhör, man får en beteckning på den och man kan sen jämföra sig med andra personer som också gjort testet för att se om man tillhör samma linje.
På fädernet kan man testa sitt Y-DNA och på mödernet kan man testa sitt mtDNA.
Män har både Y-DNA och mtDNA (men kan enbart föra sitt Y-DNA vidare till sina sönder). Kvinnor saknar Y-DNA men kan alltså föra sitt mtDNA vidare till sina barn.
mtDNA förändras väldigt sällan i normala fall och kan föras vidare från generation till generation helt identiskt under många hundratals generationer. Y-DNA har en tendens att förändras, eller mutera, lite oftare.

Vi har alltså inget problem att ta reda på vilken blodslinje, eller haplogrupp, vi själva har och därmed vet vi även vad de på vårt raka obrutna fäderne- och möderne hade för DNA. Vi kan så att säga rekonstruera deras DNA utifrån vårt eget. MEN det stora problemet är att vi inte med säkerhet kan säga att vi vet vilka dessa personer är. Det som står i kyrkböckerna kan vara fel! 
Om vi däremot hade DNA från dessa personer så skulle vi kunna ha jämfört och fått det bekräftat, men det har vi sällan.

Så det är alltså mycket svårt att säkerställa en blodslinje eller ett rakt obrutet släktled genom att bara utgå från sig själv eftersom man inte med säkerhet kan säga att vi vet vårt eget ursprung. Den finns stora risker att den kedja man kunnat bekräfta via kyrkböckerna egentligen är bruten flera gånger om, framförallt på den manliga sidan.

Idag är det tyvärr många som fastslår historiska personers DNA genom att endast utgå från sitt eget resultat. Och det kan såklart bli helt fel på många sätt och vis beroende på hur stort inflytande den personen som hävdar något sådant har. Man kan skapa en sanning utifrån en möjligt scenario.

Ett mycket bättre sätt är självklart att använda sig av flera personer som har helt olika vägar och linjer bakåt till den historiska person man försöker fastställa DNA på. Som t.ex det nyligen i media uppmärksammade fallet med Bure-släkten. Den typen av projekt ökar sannolikheten att det blir rätt, men helt säker kan man aldrig blir utom i de fall då man faktiskt har riktigt DNA från den aktuella "urfadern" eller "urmodern" att jämföra med.

Därmed bör det vara riktigt intressant om vi snart kan börja få mer praktisk möjlighet att jämföra vårt eget DNA med olika historiska personers, där man fått tag på deras DNA i samband med arkeologiska utgrävningar och liknande. Idag görs tyvärr dessa DNA-tester inte på samma nivå som våra genealogiska DNA-test, men kommer troligen och förhoppningsvis att bli mer avancerade med tiden nu när det är mer tillgänglig teknik.
Det vore väldigt spännande och jag vet att det pågår en del projekt runt om i Sverige med bl.a utgrävningar av vikingagravar där man planerar att göra högupplösta DNA-test som sen ska kunna jämföras även genealogiskt med alla oss som gjort DNA-tester som komplement till vår släktforskning.

2013-10-01

Orcadian? - Jag är ju Svensk?

Jag ser och hör den här frågan dagligen och det måste vara en av de vanligaste frågor som ställs av oss svenskar som gjort DNA-testet Family Finder;
- "Varför står det att jag är Orcadian och att mitt ursprung är från England när jag vet att jag bara har svenska anor?"

I testet Family Finder ingår något som heter Population Finder, vars resultat visar en sammanställning på dina anors geografiska och etniska ursprung.

För den som söker och tittar i FAQ, eller "vanliga frågor" som det kallas på svenska, så finns självklart svaret där, men missas oftast ändå.

Population Finder är fortfarande på s.k Beta nivå, vilket innebär att det är en tjänst som fortfarande är under utveckling och inte helt färdig. Men rent enkelt är det så att vi i vårt autosomala DNA (som testas med Family Finder), har möjlighet att spåra och urskilja viss information om varifrån våra anor har funnits och vilken etnicitet de kan ha. Detta går ganska långt tillbaka i tiden, ca 2000 år och sträcker sig därför avsevärt bortom vad vi kan verifiera med traditionell släktforskning.

Min pappas resultat i Population Finder
Som sagt så får de flesta svenskar som testar sig ett resultat i Population Finder som säger att de är till största del "Orcadian", vilket alltså skulle innebära att vi kommer från ön Orkney, som hör till Storbritannien.

Om vi läser i FAQ så ser vi att detta i sin tur innebär att vårt DNA indikerar att vi har ett ursprung som mest liknar en av flera olika referensbefolkningar som används i Population Finder.
Om vi kollar vilka referensbefolkningarna är så ser vi att där inte finns några svenskar, norrmän, danskar, engelsmän, tyskar, holländare, osv, utan i vår del av världen, dvs västra Europa, så finns följande referensbefolkningar tillgängliga; Baskiskt, Franskt, Orkniskt och Spanskt.
Så om vi inte har afrikanskt, asiatiskt eller amerikanskt ursprung de senaste 2000 åren bland våra anor, så är vi alltså oftast Européer och där vanligen mest lika referensgruppen från Orkney.

I princip skulle det lika gärna ha kunnat stå "nordvästeuropeiskt" och man hade kunnat markera hela nordvästra Europa på kartan, så hade det kanske inte förvirrat så många som det gör idag.

Det skiljer alltså inte särskilt mycket genetiskt på en tysk, en norrman, en svensk eller en engelsman och vi får alla oftast att vi är mer eller mindre 100 % Orcadian som resultat.

Många vill gärna hoppas och tro att vi svenskar har en egen uppsättning DNA som skiljer oss från t.ex danskar eller engelsmän och möjligen har vi det men isåfall extremt små avvikelser som inte framkommer i detta test.
Så har vi då någon direkt "nytta" av resultatet i Population Finder? Njae, kanske inte. Vi kan som sagt se ganska bra vilka världsdelar vi haft våra anor de senaste 2000 åren, eller åtminstone de anor som vi har kvar något DNA från, eftersom autosomalt DNA nedärvs till stor del slumpmässigt. Men för att se om vi har svenskar, danskar, engelsmän eller tyskar, så är det inte direkt användbart.

Sen har våra nuvarande länder och nationer sällan funnits så länge som 2000 år heller, vilket inte gör saken enklare.

Andra projekt och forskare, både proffs och amatörer, försöker i ambition och iver att djupanalysera och urskilja olika små avvikelser i resultaten för att hitta små enskilda markörer och sekvenser och därmed komma fram till mer detaljerade slutsatser. ADmixture kallas dessa verktyg och finns i mängder och baseras på olika teorier. Ibland tycks de ge ganska förväntade resultat och man anser då att de är mer "korrekta" än det grova resultat man får i Population Finder, men några månader senare kommer något annat verktyg där föregående analys helt omkullkastas, så detta är något som man kanske bör ta med en nypa salt.

Förutom Orcadian så brukar vi svenskar ofta ha en viss procent "Ryskt/Finskt", särskilt de med sina rötter från norra Sverige.
En del av oss med Valloner bland anorna får en andel "Franskt" och möjligen även "Baskiskt" och "Spanskt", men merparten av de med Vallonskt ursprung hamnar också under "Orcadian".

Personligen tycker jag att Orkniskt ursprung passar oss ganska bra med tanke på vår historia med vikingar och liknande. Lite mer om Orkney och dess historia kan du läsa här.

2013-09-05

Webbinarium om släktforskning med DNA

Som ni kanske har märkt är det mycket snack och intresse nu kring detta med släktforskning och DNA.

Jag har varit involverad i ämnet sedan 2010, vilket kanske låter som en ganska kort tid, men det var egentligen först då det började blir riktigt intressant med DNA-tester för släktforskning.

I februari 2010 lanserade FamilyTree DNA sitt första autosomala DNA-test, Family Finder. Tidigare fanns endast tester för Y-DNA och mtDNA att tillgå, vilka är ganska trubbiga redskap vad gäller just den praktiska tillämpningen inom släktforskningen, utan mer lämpligt för den som är intresserad av sitt djupare ursprung och då endast baserat på två ytterst begränsade led ur sin antavla.
(Y-DNA följer det obrutna raka fädernet och mtDNA följer det obrutna raka mödernet.)
Allt där emellan, den stora massan av alla sina anor, hade man tidigare ingen direkt möjlighet att få veta mer om. - Tills de autosomala testerna lanserades. Då hade vi plöstligt ett mycket kraftfullt verktyg att använda som komplement till vår traditionella släktforskning.

MyHeritage har bjudit in mig att delta i ett av deras fria webbinarium, med ämnet Släktforskning & DNA.
Det direktsänds torsdag den 12 september kl 19-20 och riktar sig främst till nybörjare som är nyfikna på hur det fungerar med DNA-tester för släktforskning och kanske har funderat att prova på, men känner sig lite osäkra på vilken typ av test man bör välja.

Webbinariet kommer att spelas in och finnas tillgängligt senare på Youtube, men passa på att vara med direkt och du kommer att få några bra specialerbjudanden både från mig på Anverket och MyHeritage.

Det är gratis att vara med och du behöver bara registrera dig för att få information om hur du ansluter till webbinariumet. Läs mer på MyHeritage blogg.

Direktlänk till registreringen; http://bit.ly/17ooC7G

2013-08-31

Alla biologiska släktskap går inte att bevisa med DNA-tester.

Jag brukar ofta säga att det finns tre typer av släktskap; biologiskt, juridiskt och socialt. På senare tid har jag även börjat med att tillägga ett fjärde; genetiskt.

Men är inte biologiskt och genetiskt samma sak kanske ni då undrar? Och till viss del är det så, men det jag avser med genetiskt är främst ett biologiskt släktskap som går att bevisa med DNA-tester.

För även om vi skulle ha kunnat säkerställa ett biologiskt släktskap i låt oss säga tio generationer, så behöver det inte betyda att det finns kvar något DNA från den generationen i nuvarande generation.

Enkelt uttryckt är det så att för varje generation i ett släktled, så är det endast 50 % av DNA som förs vidare. Med andra ord så "tvättas" eller "lakas" en persons DNA bort med tiden.

Låt oss utgå från dig själv; du har 100 % av "ditt" DNA. Dina barn har 50 % av ditt DNA och dina barnbarn 25 %, deras barn 12,5 % och sen nästa generation 6,25 %. När vi kommer 5 generationer framåt i tiden så har dina ättlingar endast 3,12 % av ditt DNA kvar i sig.
Från och med barnbarnen så är det dessutom så att slumpen avgör en hel del. Dina barn har alltid 50 % av ditt DNA, men ditt barnbarn kan ha allt mellan 15 och 35 %, så 25 % är bara ett medelvärde.

Sjätte generationen så är ditt DNA reducerat till ca 1,5 % och på sjunde är vi nere i 0,75 %...

Gustav Vasa som dog år 1560 har möjligen mängder av ättlingar som lever idag, men det har gått kanske 18-20 generationer sen han levde och därmed bör hans DNA vara urlakat sedan länge.
Så även om vi tog fram ett DNA-test på kvarlevor från honom, skulle det resultatet troligt inte matcha någon människa idag även om det var hans biologiska ättlingar vi jämför med.
Det jag talar om är s.k autosomalt DNA, dvs det DNA vi får från bägge våra föräldrar som i sin tur fått sitt från sina föräldrar osv.

Det finns även andra typer av DNA; Y-DNA och mtDNA och dessa nedärvs oförändrat från far till son respektive mor till barn. Mutationer kan förstås ske med tiden. För att kunna använda DNA och se om vi är släkt med Gustav Vasa så krävs det dels att någon gjort ett DNA-test på honom och att vi sen har honom som anfader på det raka obrutna fädernet eller har hans mor; Cecilia Månsdotter, som vår anmoder på det raka obrutna mödernet. Detta kan förstås vara möjligt, men om vi då skulle få en genetisk matchning så kan vi inte i detalj få veta hur långt tillbaka det släktskapet sträcker sig eftersom matchningar på Y-DNA och mtDNA är mycket ospecifika.

Vi släktforskare använder oftast kyrkböckerna för att försöka bevisa och kartlägga vårt biologiska ursprung, trots att kyrkböcker egentligen endast beskriver juridiskt släktskap.
Med DNA-tester kan vi istället bevisa genetiskt släktskap, vilket dock endast är en del av det biologiska.

Jag har t.ex 7-männingar som testat sig där vi inte kan hitta några spår på genetiskt släktskap. Via kyrkböckerna kan vi juridiskt styrka att vi är 7-männingar, men vi matchar inte med DNA. (Risken finns förstås att uppgifterna i kyrkböckerna INTE återger den biologiska sanningen.)
Om man däremot testar en kusin eller en 3-männing att jämföra med, då ska testet garanterat hitta det släktskapet, men när det gäller 4-männingar och mer avlägset släktskap så finns alltså risken att man inte delar tillräckligt med DNA för att det ska bli en matchning.
Ofta förekommer genetiska DNA-matchningar med personer där släktskapet ligger ända upp till 7-8 generationer (eller kanske ändå längre tillbaks) i tiden, men det är alltså ingen garanti.
Det autosomala test jag rekommenderar heter Family Finder från FTDNA.

Eftersom så mycket DNA hela tiden "förspills" så är det vettigt att i första hand testa de man har kvar i de äldre generationerna. Har man far- eller morföräldrar i livet så är det oerhört värdefullt eftersom du endast har ca 25 % av deras DNA i dig.

2013-07-04

Testa alla syskon med Family Finder

Family Finder är ett autosomalt DNA-test för släktforskare som kan hjälpa dig att bekräfta eller avfärda förmodade släktskap, att verifiera ditt släktforskningsresultat eller att bara hitta nya släktingar.

Alla ärver vi 50 % av vårt DNA från vår far och 50 % från vår mor och de har i sin tur självklart ärvt lika mycket från sina föräldrar, osv.

Ett vanligt misstag är att folk anser att syskon därmed har helt likvärdigt DNA och att det inte är lönt att låta mer än ett av syskonen göra Family Finder testet.

I själva verket så har normalt alla individer i en syskonskara en del DNA som de är ensamma om att ha bland syskonen. Detta DNA har de självfallet fått från sina föräldrar och det är slumpen som avgör hur det fördelas.

Principen är kanske enklare att förstå när man inser att ens föräldrar har 100 % DNA vardera och att när vi fick våra 100 % DNA av dem, så var det alltså hälften av deras DNA som vi INTE fick. Men det var kanske så att brorsan fick en liten bit av det som jag själv inte fick osv...

När man sysslar med DNA-genealogi är varenda liten bit DNA man kan få tag på och jämföra med, ytterst värdefull, så allra bäst är självklart om man har sina föräldrar i livet och ser till att testa dem. Men har man bara en eller ingen förälder att testa, då blir plötsligt ens syskons DNA alltså extra värdefullt och mycket användbart.

Som ett exempel har jag här gjort en liten tabell med matchningar som min mor och hennes bror (min morbror) fick i Family Finder under några veckors tid (från 7/6 till den 1/7 - 2013).
Datum Match nr Mor - cM Morbror - cM
13-06-07
Match 1
X 31,73/8,38
13-06-07
Match 2
X 33,03/8,38
13-06-07
Match 3
X 20,99/8,38
13-06-07 Match 4 26,82/7,91 26,56/7,91
13-06-07
Match 5
X 36,48/9,40
13-06-07 Match 6 45,75/8,88 22,20/7,77
13-06-17 Match 7 22,37/7,95 25,47/7,95
13-06-17 Match 8 21,44/9,95 32,16/9,10
13-06-17 Match 9 28,39/10,09 32,21/10,09
13-06-17 Match 10 29,98/11,12 29,46/11,12
13-06-17
Match 11
40,50/9,34 X
13-06-17 Match 12 X 26,96/7,74
13-06-17
Match 13
35,71/8,03 32,49/8,03
13-06-24 Match 14 53,30/9,79 X
13-06-24 Match 15 43,69/8,14 X
13-07-01 Match 16 X 23,58/8,94
13-07-01
Match 17
24,06/7,91 X

Som synes fick min mor och morbror tillsammans in 17 stycken nya matchningar dessa veckor, varav endast 7 stycken var gemensamma och hela 10 stycken endast matchade en av dem!
Man kan även se att vissa av matchningarna är relativt stor skillnad på vad avser mängden DNA (som anges i centiMorgans, första värdet anger delat DNA och andra värdet längsta sammanhängande segment (shared DNA och longest block).
Ett X anger att de inte finns med på matchningslistan.

Om endast en av dem hade varit testad så hade man alltså missat en hel del värdefull och intressant information.

Så se till att beställa Family Finder test till så många av dina syskon som möjligt, det kan löna sig!

2013-06-30

Tunna blodslinjer...

Jag har tittat lite närmare på min mors "blodslinje", dvs släktskapet som följer mitt raka mödernes linje; mor, mormor, mormorsmor osv. Jag har tidigare skrivit en del om detta i inlägget "Mormors mormors mormors mormor hette Margta."
Jag har fortfarande inte kommit längre bak i tiden än att det bör vara så att hennes mor hette Margta Persdotter och att hon dog före sin make; Nils Nilsson Ankarhult, som var båtsman i Skog församling i Hälsingland och dog 1745.

Denna Margta Persdotter, tillhörde en relativt ovanligt blodslinje, eller haplogrupp, som idag kallas mtDNA J2b1a och det innebär att hon fört denna blodslinje vidare till sina barn och alla kvinnliga ättlingar har sen haft möjlighet att föra blodslinjen vidare.

Jag tillhör alltså samma blodslinje eftersom jag ärvt den från min mor, men jag kan själv inte föra den vidare, eftersom jag är en man. Vi män kan bara föra vår manliga blodslinje (Y-DNA) vidare till våra söner om vi får några. Och det i sin tur innebär att vi män har två blodslinjer som vi ärvt, medans kvinnor bara ärvt den från sin mor.

Jag tänkte att det vore lite spännande att forska fram och följa alla kvinnliga släktled som stammar från denna Margta Persdotter fram till i nutid för att se hur många av oss som delar samma blodslinje idag.
Jag kände självklart till vilka kvinnorna var bland mina närmaste familjemedlemmar; som var min mormor, min mor, min syster och min systerdotter, men hur det sen såg ut var jag mer osäker på. Jag visste att min mormor hade flera systrar, men insåg snart att ingen av dessa hade fått några döttrar.

Jag började från "början" och fann då att Margta Persdotter endast tycks ha fått tre döttrar (en dog dock som spädbarn), varav en alltså var min anmoder, Margta Nilsdotter. Det visade sig dock att hennes syster, Annika Nilsdotter endast fick två söner, så där dog den delen av blodslinjen ut när Annika själv avled, 85 år gammal år 1785.

Min anmoder Margta fick tre döttrar, så det var åtminstone lite mer att gå vidare på. Men bara två av dessa fick egna döttrar och det var inte så många visade det sig. Och på det här sättet fortsatte det ju längre jag kom i mina efterforskningar..
Nästan alla kvinnliga ättlingar fick en del barn, men relativt döttrar och vissa av dem enbart söner.

När jag sen var "färdig" så visar det sig att det faktiskt endast är min mor, min syster och min systerdotter som är de kvinnor som lever idag på just den här blodslinjen!

Man skulle kunna säga att vi är på väg att "dö ut", men å andra sidan tycks det hela tiden ha varit såhär, endast ett fåtal kvinnor som lyckats hålla den här blodslinjen levande.

Det finns dock ett litet "hopp" kvar och det rör sig om en dotter till Brita Hansdotter (född 1728-08-09 i Hamrånge och död där 1757-12-26). Dottern hette, kanske föga förvånande, Margta (Andersdotter) och var född 1755-09-11 i Hamrånge.
Jag vet i nuläget inte vad som hände med den flickan efter att hennes mor avled 1757 och hennes far skall ha dött 1760.
Så här finns alltså en möjlighet att den lilla flickan kan ha överlevt och i sinom tid fått egna döttrar som sedan också lyckats få döttrar osv. Kanske... Om någon råkar veta något om detta så får ni hjärtans gärna höra av er.

Nu är min systerdotter bara 12 år idag och troligen lyckligt ovetande om att det kanske är endast hon som kan hålla liv i den här tunna blodslinjen; J2b1a från Tönnånger i Skog, Hälsingland.

Sen kan det förstås vara så att "min" Margta Persdotter hade massor av systrar som fått mängder av kvinnliga ättlingar, så att blodslinjen endast är tunn på just hennes linje? Kanske får jag svar på det någon gång om det visar sig att någon annan ättling testar sitt mtDNA och vi matchar varandra, det återstår att se.

2013-05-30

Lite info om DNA-tester

Är du intresserad av och vill veta lite mer om genealogiska DNA-tester?

Här tänkte jag göra en presentation av de vanligaste testerna och gå igenom några frågor kring detta med DNA-tester.

Med genealogiska DNA-tester menar jag tester som används för släktforskning. Dessa tester har normalt ingen juridisk giltighet och man får inte heller fram någon ev. känslig medicinsk information.

I mitt företag; Trosa Anverk (Anverket) så arbetar jag dagligen med släktforskning och DNA-genealogi och jag har gjort en personlig och framförallt yrkesmässig bedömning att Family Tree DNA (FTDNA) är den "bästa" leverantören att använda om man vill göra DNA tester som har med släktforskning att göra.

Innan du testar dig.

Det viktigaste innan du beställer ett DNA-test är att först klargöra vilket syfte du har. En del låter priset bli avgörande för vad de beställer och får sen inte alls ut det man egentligen ville ha och många andra beställer ett test innan de vet vad de ska ha testet till och inser först efteråt att det kanske egentligen var ett annat test de borde beställt.
Många tror också att man med resultatet från ett DNA-test får ett färdigt släktträd, men så är det inte!

Det är alltid bra att ha gjort en traditionell släktforskning innan man börjar tänka på DNA-genealogi. Ju mer information du redan vet (eller tror dig veta) om ditt ursprung och din släkt, desto större chans att du kan få ut ytterligare information med ett DNA-test.
MEN å andra sidan är det också fullt möjligt att göra DNA-tester även för den som inte har någon information alls, t.ex för den som är adopterad eller liknande.

Olika typer av DNA-test.

DNA-tester är användbara både till dig som har en helt "komplett" släktforskning och den som har "luckor" och olösta mysterier som inte går att klara upp med hjälp av kyrkböckerna.
Likaså kan man använda DNA-tester för att bekräfta eller avfärda förmodade släktskap, hitta nya släktingar och för att lära sig mer om sitt djupare ursprung.
  •  atDNA- autosomalt DNA (både män och kvinnor och omfattar alla släktled)
  • YDNA - Följer könskromosomen Y (endast hos män och på det raka fädernet)
  • mtDNA - Mitokondriellt DNA (både män och kvinnor, men följer endast det raka mödernet)
  • XDNA - Följer könskromosomen X (män och kvinnor)
atDNA har funnits i ca 3 år nu och är däremot mycket användbart för just släktforskning. Testet jag rekommenderar heter Family Finder

YDNA finns att beställa i olika nivåer som sätts utifrån antal markörer man testar; 12, 25, 37, 67 och 111 markörer. Om man väljer ett test på 67- eller 111 markörer så kan man ha viss nytta av det även i släktforskningen.

mtDNA finns också att beställa i flera nivåer; HVR1, HVR2 och FMS (FGS). Ett komplett mtDNA på FMS-nivå kan i vissa fall vara till nytta även i släktforskningen, men mtDNA är överlag mer intressant för den som vill veta mer om sitt djupare ursprung på det raka mödernet.

 XDNA är lite speciellt då det är ett autosomalt DNA som är direkt kopplat till den kvinnliga könskromosomen X (som även män har). Nedärvningen skiljer sig dock en del från vanligt atDNA och kan vara mycket användbart för släktforskningen. Ingår i Family Finder.

Sammanfattningsvis så är det atDNA och testet Family Finder som är praktiskt användbart och mest intressant för just släktforskning, men det är relativt begränsat till att hitta släktskap som ligger upp till max 5-6 generationer bakåt i tiden (även om det ibland går att hitta släktskap som ligger betydligt mer avlägset än så.).

Vem ska man testa?

När det gäller Family Finder testet så är det bäst att testa de äldre generationerna i första hand. Har man t.ex sina far- och morföräldrar i livet så är det optimalt att låta dessa testa sig eftersom de har allt det DNA som du själv har och mycket mer (som har försvunnit vid varje generations nedärvning). Har man bägge sina föräldrar testade så finns det ingen anledning att själv testa sig (för annat än att få bekräftat att man är deras biologiska barn).
Har man inga föräldrar att testa så är det sitt eget DNA man få använda sig av, men har man syskon så är det fördel att testa dessa också, eftersom syskon inte ärver exakt samma DNA från föräldrarna och man därmed får större material att jämföra med än om man bara testar sig självt.

Länkar, tips och mer information.

Att lära sig allt om DNA-genealogi tar tid och kräver att man studerar flitigt.
Det kan tyckas mycket krångligt och svårt, men precis som med all kunskap så gäller det att ta sig över den första tröskeln och börja med grundläggande baskunskaper för att sedan fördjupa sig i det som intresserar mest.
Det finns en del böcker, framförallt på engelska som kan vara intressanta, men annars finns gott om material att förkovra sig i på Internet i form av bloggar, forum, facebook-grupper och liknande.

Jag ger här ett fåtal länktips för den som vill lära sig mer.

Family Tree DNAs FAQ innehåller information om nästan allt som rör genealogiska DNA-tester.
DNAeXplained är en blogg skriven av Roberta Estes som både ger baskunskaper men även möjlighet att gå riktigt på djupet när det gäller DNA-genealogi.
DNA-anor är en Facebook-grupp på svenska som tar upp allt kring detta med DNA-tester. Möjlighet att läsa, fråga och knyta kontakter med likasinnade.
Hur gör man? En praktisk och detaljerad steg-för-steg instruktion hur det går till att göra ett DNA-test.

Jag har även tidigare här i min egen blogg skrivit några inlägg som berör DNA-genealogi (obs en del inlägg är flera år gamla).
Fader okänd och Family Finder DNA-test
En ny dimension
Haplogruppsheraldik
Kan man vara mer släkt med farfar än med farmor?
Släktfiskare
Admixtureanalys av DNA-test

Och om man känner att detta med DNA-tester och DNA-genealogi är intressant, men inte har tid, ork eller vilja att lära sig och hantera detta själv så finns såklart även min prisvärda tjänst DNA-Assistans, där du själv väljer vad- och hur mycket hjälp du vill ha.

2013-04-30

Att byta efternamn

 Nuförtiden är det mycket populärt att byta efternamn av olika skäl.
Vanligaste orsaken brukar vara att man tycker att man har ett alltför vanligt efternamn, oftast då ett s.k "son-namn" som t.ex Johansson, Nilsson, Svensson, Karlsson, Andersson, Olsson, Persson, Eriksson, osv, osv...

Man har då främst två möjliga vägar att gå;
Dels kan man fantisera ihop ett helt nytt släktnamn, som sedan måste granskas ur ett flertal aspekter för att eventuellt kunna godkännas. Det nya släktnamnet får t.ex inte väcka anstöt, kunna förväxlas med registrerat varumärke osv osv.

En annan variant, som blir allt mer populär, är att man får leta fram ett gammalt släktnamn ur sin egen släkt och byta till det. Även här finns det regler och krav som man måste följa.

Byte till gammalt släktnamn – Kravet för att byta till ett gammalt släktnamn är att efternamnet ska ha burits i rakt nedstigande led i din släkt i minst två generationer och senast inom fyra generationer räknat från och med dina föräldrar.

OBS! Adopterad person har enbart möjlighet att använda släktnamn från sina juridiska föräldrars släkt och inte de biologiska!

Med andra ord så får du fram en komplett översikt av vilka släktnamn som är möjliga att välja genom att göra en anforskning som går 5 generationer bakåt i tiden.

Utifrån resultatet av din antavla så kan du sedan välja ut ett lämpligt släktnamn du vill ansöka om. Oftast har man kanske ett visst hum om vad folk i släkten har hetat, men för många är det helt okänt och kan bli mycket spännande att se vad som dyker upp.
Ibland kan det bli så att man precis ramlar utanför huvudregeln och att det hamnar på 5 generationer istället för 4, har man då tur att ha sin förälder i livet så finns där en möjlighet att det istället är föräldern som gör namnbytet och att sedan resten av barn och barnbarn osv kan ändra senare när dennes namnbyte är godkänt.

Ansökan om ändring av efternamn (gammalt släktnamn) görs hos PRV på blankett N2 och du måste bifoga personbevis och utdrag ur födelseböcker som styrker att aktuellt släktnamn har burits och nedärvts enligt reglerna. Giltiga, vidimerade utdrag ur födelseböcker måste dock beställas direkt från Riksarkivet. Så även om man kan göra det själv är man tvungen att anlita och betala Riksarkivet för dessa utdrag.

För den som inte har tid, ork eller kunskap att själv ta reda på vilka släktnamn som finns i sin egen släkt går det utmärkt att beställa t.ex en Släktnamnskontroll eller ännu hellre ett Anverk som förutom att visa vilka släktnamn som finns i din släkt, även ger dig massor av annan spännande information om din släkt och ditt ursprung.

2013-03-31

Admixture analys av DNA-test.

Många DNA-släktforskare gillar att  använda olika verktyg och kalkylatorer som finns tillgängliga. Admixture är ett av de mer populära då man gjort ett autosomalt DNA-test. Den här typen av verktyg finns på bl.a gedmatch.com.

För tillfället är ett av de mest populära verktygen Eurogens K36 Admixture Proportions.

Jag har använt detta verktyg både på min fars- och mors DNA resultat och fick då följande presentation av resultatet;

Pappa;
North_Sea        24.08%
Fennoscandian        19.14%
North_Atlantic        12.47%
Eastern_Euro        11.49%
French             6.85%
East_Central_Euro     6.60%
Iberian             6.29%
Italian             5.34%
Central_Euro         5.10%
North_Caucasian         1.40%
Basque             0.56%
Volga-Ural         0.35% 
West_Med         0.25%
Oceanian         0.09%


Mamma;
Fennoscandian        23.85%
North_Sea        19.11%
North_Atlantic        11.40%
Eastern_Euro         9.76%
East_Central_Euro     7.60%
Central_Euro         6.91%
Iberian             5.47%
French             5.02%
East_Balkan         4.68%
Basque             3.65%
Volga-Ural         1.28%
West_Med         1.26%

Som synes är det i mångt och mycket ganska likvärdiga resultat. Min mamma har lite mer östligt ursprung tydligen.

Jag blir lite nyfiken på det franska och italienska inslaget på min fars resultat (och från Oceaninen?), men som vanligt vid den här typen av analyser på det riktigt djupa ursprunget är det inte troligt att det går att få fram något ur tillgängligt källmaterial.

Jag passade även på att köra resultaten i det kända; Hunter/Gatherer vs. Farmer (Jägare/samlare gentemot Bonde), vilket också är ett testverktyg från Eurogens.

Pappa:
Baltic Hunter Gatherer        66.48%
Mediterranean Farmer        25.16%
Anatolian Farmer         5.92%
Oceanian Hunter Gatherer     1.05%
North Eurasian Hunter Gatherer     0.89%
Bantu Farmer             0.28%
South American Hunter Gatherer     0.22%

Mamma:
Baltic Hunter Gatherer        67.10%
Mediterranean Farmer        26.03%
Anatolian Farmer         3.09%
North Eurasian Hunter Gatherer     2.29%
Middle Eastern Herder         0.52%
South Asian Hunter Gatherer     0.50%
South American Hunter Gatherer     0.30%
Pygmy Hunter Gatherer         0.16%

Utifrån dessa resultat tycks 3/4 av mina anor riktigt långt tillbaka i tiden ha varit jägare/samlare och bara 1/4 var bönder.

Dessa admixture analyser är som sagt ganska populära och ganska intressanta, men ur ett släktforskningsperspektiv ger det föga användbar information.

2013-02-28

Att starta en släktförening.

Är släkten "värst" eller "bäst"?
Ja, alla har vi vår egen uppfattning om vad vi tycker och tänker om släkten. I vissa släkter råder en mycket familjär känsla även mellan relativt avlägsna släktingar och i andra släkter har kanske inte ens syskon kontakt med varandra sedan barndomen...

Om man vill försöka öka sammanhållningen och intresset för den egna släkten, så kan det vara en god idé att starta en egen släktförening.

Det primära syftet med en släktförening brukar vara att "stärka sammanhållningen inom en släkt" och det kan man självklart göra på en mängd olika sätt. Vanligast är kanske att man arrangerar återkommande släktträffar, men många skriver även släktböcker, ger ut stipendier, åker på gemensamma resor till olika platser som varit viktiga i släktens historia, osv.

Vad är då en släkt? Enligt Wikipedia så är den vanligaste definitionen att det är en grupp personer med en bekräftad gemensam förfader, eller ana. Alla ättlingar, dvs barn, barnbarn och barnbarnsbarn osv, till personen kan alltså sägas tillhöra en "släkt."
Det blir dock ett ganska selektivt sätt att definiera en släkt eftersom alla personer ofta har hundratals med bekräftade förfäder, så därmed tillhör man också hundratals med släkter.

Om alla personerna däremot även delar samma släktnamn, som de nedärvt från den gemensamme förfadern, ja då talar vi om en mer konkret definition av en släkt.
I Sverige är dock bruket av släktnamn en ganska modern företeelse för majoriteten av befolkningen. Om man inte tillhörde en släkt som var adlig. Eller kanske en smeds- eller prästsläkt osv.
Resten av befolkningen hette annars Johansson, Svensson, Andersson, Olsson, Nilsson, Pettersson, Larsson, osv, eftersom vi klassiskt haft ett patronymiskt namnskick där vi fått vår fars förnamn som efternamn med tillägget -son eller -dotter.
Vilket vi kan se effekten av idag då alla varianter av son-namn fortfarande är klart dominerande.
Och många av de släktnamn som finns idag är heller inte särskilt unika och de flesta som bär dem är inte alls släkt med varandra på något sätt.

Men den vanligaste formen av släktföreningar brukar vara "strikta", dvs alla medlemmar har en gemensam förfader OCH de har alla samma efternamn som de ärvt från denne förfadern genom generationer. Enligt den definitionen kan man bara tillhöra en släkt och släktskapet nedärvs via sin fader. Detta är även det klassiska begreppet av en släkt inom genealogin.

Enligt vissa är en släktförening en "klubb för inbördes beundran" och bara något som "finare", oftast äldre, släkter sysslar med, men nuförtiden börjar det bli allt mer vanligt med släktföreningar oavsett hur "fin" eller gammal en släkt är och för många är det en väldigt trevlig och intressant sak att engagera sig i.

Det är heller inte så krångligt att starta upp en ideell släktförening; man behöver en styrelse, lite stadgar och sen är det i princip bara att köra på.
Men det lönar sig att förbereda sig en del och arbeta fram en form av verksamhetsplan, dvs tänka igenom vad syftet med föreningen ska vara och vilka aktiviteter och engagemang som kan användas för att uppnå det syftet. Likaså är det bra om man på förhand snackar in sig lite med andra i släkten så att man inte står helt ensam vid starten. Att ha en ansvarig genealog är t.ex en bra idé. Dvs en person som har som ansvar i sin roll att hålla ordning på släktskap och hålla släktträdet aktuellt och uppdaterat.
Jag är t.ex anlitad som genealog i ett flertal släktföreningar, både stora och små, där man valt att använda extern kompetens. Oftast för att man vill veta att allt fungerar och är korrekt och att det kan vara en fördel att ha en "opartisk" person i den rollen då det av naturliga skäl är svårt att ställa samma krav på en ideellt engagerad släktmedlem.

Släktföreningar kan vara ett bra sätt att lära sig mer om sin släkt. Om man dessutom hittar engagerande och populära aktiviteter att genomföra så brukar det vara ett bra sätt att lära känna nya människor och det brukar ofta vara en speciell känsla att veta att den man lär känna trots allt är ens släkting. Alla i släkten kan vara med och dela med sig av sina släkthistorier, fotografier och deltaga i att få ihop "släktpusslet".


2013-01-31

Vem var min farmors far?

Alma Elvira Pettersson, 1908-1976
Än så länge vet vi inte vem som var min farmors far. Min farmor "Vivvi" var född 1908 utan angiven fader i kyrkböckerna...
Enligt en muntlig, ganska vag historia inom familjen, så skulle det ha varit en "rödhårig sjökapten" som var den okände fadern.

Min farmors mor var, vid tiden för min farmors födelse, sjömansänka sedan något år tillbaka och tycktes röra sig mellan hemförsamlingen Mönsterås i Småland och Stockholm.
Min farmor föds uppe i Spånga församling, men det var nog mest en "skenmanöver" då familjen både före och efter födseln finns i Mönsterås.

Min farmor var som ung extremt rödhårig, vilket hennes mor och hennes halvsyskon inte tycks ha varit. Min farmor födde 10 barn, varav de flesta är mer eller mindre rödhåriga och även många utav hennes barnbarn likaså.
Personligen är jag kanske inte att betrakta direkt som rödhårig, men absolut lite "rödlätt", liksom min egen son är...
Det rödhåriga skulle med andra ord kunna vara ett ganska starkt arv från min farmors okände far.
På bilden ser farmor mest gråhårig ut, hon var ca 60 år när bilden togs.

I Sverige är det kanske inte så vanligt med extremt rödhåriga personer, så tanken har fallit mig att kanske den "rödhårige sjökaptenen" kom från annat land?
Enligt rapporter så är rödhårighet relativt ovanligt, en del säger att ca 1-2 % av befolkningen är rödhåriga, men andra, t.ex "Sällskapet Rödhåriga i Sverige" menar att det kanske bara rör sig om några promille egentligen.

Enligt studier så är rödhårighet tydligen vanligast hos personer från Skottland och Irland.

Med detta i bakhuvudet så är det nu extra spännande att se att min fars DNA-testresultat hela tiden får nya matchningar mot personer med just Skotskt eller Irländskt ursprung!
Ungefär 25 % av hans matchningar indikerar alltså ett ursprung från Skottland och/eller Irland!

Så jag börjar absolut känna att den rödhårige sjökaptenen mycket väl kan ha varit en sjöman från Irland eller Skottland. Det är åtminstone min nuvarande arbetsteori.

Nu återstår att se om jag med fortsatta DNA-matchningar kan lyckas ringa in rätt person så småningom. De flesta matchningarna jag har i nuläget är tyvärr ganska avlägsna, men rätt som det är så kan det dyka upp något riktigt nära. Min farmors far kan ju haft andra barn och barnbarn osv, eller att han hade syskon eller kusiner vars ättlingar kanske testar sitt DNA så småningom?

Mycket spännande är det och med hjälp av DNA så har jag faktiskt hopp om att vi någon gång ska få veta exakt vem som var min farmors far!