2012-12-31

DNA-året 2013

I våra grannländer Finland och Norge, ligger man några år före oss svenskar vad gäller genealogiska DNA-tester.
Men 2012 var ett ganska bra år även här i Sverige och om vi fortsätter att följa våra grannars utveckling så bör vi se en rejäl ökning av DNA-tester för släktforskning under året 2013.

Jag har sett beräkningar som visar att ungefär 10000 svenskar kommer att beställa ett genealogiskt DNA-test under 2013 och kanske upp mot 25000 ytterligare under 2014.

Jag hoppas verkligen att det blir så och att vi svenskar också inser värdet och de fantastiska möjligheter som genealogiska DNA-test innebär, precis som våra grannar gjort och framförallt USA, som idag dominerar stort.

Jag är den enda APG-listade genealogiska DNA-konsulten i Sverige och jag kommer göra mitt yttersta för att sprida budskapet och upplysa folk om alla fördelarna med DNA-tester för släktforskning.

Ett av mina mål för 2013 är att hålla några gratis seminarier i ämnet DNA för släktforskning här i min hemkommun Trosa. Vi är drygt 11000 invånare här i Trosa kommun och mitt mål är att få minst 100 personer att göra ett genealogiskt DNA-test under 2013.

5 kommentarer:

  1. Intressant! På vad grundar sig beräkningarna av hur många svenskar som kommer låta dna-testa sig de närmaste åren? Har du någon länk?

    Jag slog själv till på ett autosomalt test nu när 23andme har sänkt kostnaden till 99 dollar (plus närmare lika mycket i porto till och från Sverige) och går i väntans tider för att mina resultat ska vara klara om någon månad eller så. Hoppas förstås att fler släktforsknings-intresserade svenskar ska göra detsamma.

    Jag har sökt men inte hittat statistik på hur många svenska kunder de olika företagen som utför dna-tester har. Jag hittade info om att hemsidan 23andme hade besökts av c.a 300 unika besökare från Sverige under augusti 2012, men det är ju ett tag sen och innan deras aggressiva prissänkning för att snarast nå upp till en miljon kunder. Vet du något mer om hur det ser ut nu? Tyvärr verkar det bara vara en minoritet av kunderna där som intresserar sig för släktforskning och svarar på pm eller är villiga att dela sina resultat...

    /Annika

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Beräkningarna har framförts internt inom några av de arbetsgrupper jag ingår i och som arbetar med DNA-konsultation. Baserat framförallt på övriga nordiska länders utveckling som utgångsmaterial. De är liksom många andra beräkningar spekulativa, men enligt min uppfattning ändå mycket trovärdiga. Framförallt när vi tar med i beräkningen att just Sverige har ett procentuellt sett mycket större folkligt intresse för just släktforskning.

    Vad gäller 23andme så finns det säkert en hel del som gör just som du gjort, men majoriteten av släktforskare tycks vara ointresserade att upplåta sitt DNA som handelsvara för kommersiella intressen...
    Prisdumpningen har primärt gjorts i syfte att få in mycket medicinskt DNA-material för att kunna få fram- och profitera på medicinska patent och produkter.

    FTDNA har självklart också kommersiella syften med sin verksamhet, men där används ditt DNA inte till någonting annat än just släktforskning, vilket gör att många, trots högre priser, ändå väljer dem som testföretag.

    SvaraRadera
  3. Tack för svaret, Niklas!

    Låt oss hoppas att ni har rätt i att vi inom kort kommer se en stor ökning av antalet släktforskare här som låter dna-testa sig, så att man som svensk får en tillräcklig mängd träffar på mer eller mindre avlägsna släktingar för att kanske kunna upptäcka eventuella felaktigheter i sin "pappers"-antavla eller till och med kunna fylla i vissa luckor.

    Det är bra att du påpekar skillnaderna mellan 23andme och FamilyTreeDNA! Personligen tycker jag att jag har gjort ett genomtänkt och välinformerat val, och ett som förhoppningsvis är det som passar mig bäst. Jag är naturligtvis införstådd med att 23andme inte ägnar sig åt välgörenhet då de sänker priset till en nivå som troligen innebär att de inte gör någon vinst alls på kort sikt, utan att de hoppas kunna göra medicinska upptäckter som i förlängningen ger företaget pengar. Det har jag faktiskt inga direkta problem med, och i rättvisans namn bör nämnas att man som kund ges valet att inte delta i deras forskningsprogram, även om 90% väljer att delta.

    Släktforskning är inte mitt enda intresse och mina personliga skäl för att ta ett dna-test var en blandning av genealogisk och medicinsk vetgirighet/nyfikenhet, och då kändes 23andme som ett naturligare val för just mig. Det är möjligt att jag kommer ladda upp mina data även på FamilyTreeDNA, och i så fall kommer jag att totalt ha betalt mindre än vad det i dag kostar att direkt testa sig hos dem. I gengäld har jag då dels fått fler SNP:s analyserade, dels fått tillgång till såväl Relative Finder hos 23andme som Family Finder hos FTDNA. Därför valde jag som jag gjorde.

    Men det finns förstås inget absolut rätt eller fel i denna fråga utan handlar om ett personligt val för var och en. Själv har jag t.ex. valt att inte skaffa konto hos Facebook, mycket just på grund av att jag ogillar deras sätt att profitera på människors personliga information/integritet. Du väljer i stället bort 23andme på liknande grund. Det är möjligt att det är din riskbedömning som är bättre, eller så är det helt enkelt så att vi ser olika på fördelarna med att anlita det ena eller andra företaget, och att vi båda har optimerat relationen mellan förväntade för- och nackdelar för våra egna situationer? Förhoppningsvis får vi båda nytta av våra dna-test i vår släktforskning!

    Det vore intressant att veta ungefär hur många släktingar du har på FTDNA, och hur många som svarar på meddelanden så att relationen kan komma släktforskningen till gagn. Ser du en kontinuerlig ökning i antalet matchningar där? Vilken praktisk nytta har det hittills gett dig?

    Mina egna rötter är ganska djupa i Sverige, och i min antavla får man gå nio generationer tillbaka för att hitta de senaste invandrarna. (Jag har dock ett fåtal luckor redan sex generationer tillbaka.) I generation nio hittar man några få tyskar. Går man längre tillbaka hittar man en enstaka fransman och ett skotskt par som kommit hit, men sannolikheten att de lämnat gemensamma dna-spår hos mig och mina eventuella släktforskande 12-männingar eller så bedömer jag som liten, liksom möjligheten att i så fall hitta pappersspår som binder oss samman. Under Amerika-emigrationens tid finns det en och annan utvandrare bland syskon och kusiner till mina anor, så jag vet att jag måste ha en del släkt i USA och säkert även på andra håll, men sammantaget vore det en stor fördel i min situation med många svenskar i databasen.

    Jag tolkar ditt ovanstående svar som att din bedömning är att jag borde hitta ett betydande antal ytterligare träffar på släktingar om jag hostar upp pengar även till FamilyTreeDNA för att få mina rådata uppladdade även där?

    Med vänliga hälsningar,
    Annika

    SvaraRadera
  4. Tack för dina kommentarer!
    Ang. antal matchningar så får man med säkerhet avsevärt fler på 23andme än på FTDNA, men det beror i första hand på att intresset för medicinskt DNA-test är mycket större i USA än vad det är för genealogiska tester, samt att man har oerhört stora skillnader i de tröskelvärden som sätter gräns för vad som menas med en "matchning". På 23andme har man tröskelvärdet på endast 5 cM (centiMorgans), medans FTDNA använder ett tröskelvärde på 7,7 cM för att hålla matchningarna mer kvalitativt relevanta och inom en nivå som man anser rimlig vad avser möjligheterna att kunnat styrka släktskapet med traditionell släktforskning.
    De av mina klienter som har testat sig på både 23andme och FTDNA kan därför ofta ha kanske tusentals matchningar på 23andme och kanske "bara" något hundratal på FTDNA. Så om man mäter i kvantitet så vinner 23andme oftast stort.
    Men då de som testat sig på FTDNA endast har haft genealogi som skäl att testa sig så blir självklart möjligheterna större att matchningarna där är genuint intresserade av kontakt och samarbete.
    En transfer till FTDNA kommer därmed sällan att ge fler matchningar, men förhoppningsvis matchningar av högre kvalitet ur ett genealogiskt perspektiv.
    Sen finns förstås även möjligheten att använda sig av GedMatch, där endast personer med aktivt släktforskningsintresse laddat upp sina resultat.

    SvaraRadera
  5. Tack! Jag ska överväga att ladda upp mina dna-resultat till FTDNA också när jag har fått dem, och efter att ha sett hur Relative Finder fungerar (eller inte fungerar ...) i praktiken!

    För att synas som en matchning hos 23andme måste man dela minst ett segment som är 7 cM eller längre, men gör man det visas även andra delade segment av 5 cMs storlek. (Läser man dessutom det riktigt finstilta framgår att tröskelvärdet för matchningar på X-kromosomer är annorlunda och dessutom könsberoende.) Rätt ska vara rätt. :)

    Som släktforskare har jag svårt att se fler träffar som ett problem i sig, åtminstone så länge man har möjlighet att sortera dem utifrån mängden delat dna och uppskattat släktskap. Om ens avlägsna matchning endast känner till tre-fyra generationer eller så tillbaka blir det förstås klurigt. Jag inser också att inte alla "dna-släktingar" kommer dela min definition av vad som är meningsfullt nära släktskap, den som jag bl.a. fått genom att växa upp med släktträffar där bryllingar har samma färgkod på namnlapparna, eftersom man ju är så nära släkt och tillhör samma lilla klan ...

    Det stora problemet med 23andme för släktforskning är naturligtvis som du säger att endast en minoritet av användarna där är intresserade av det. Det kan bli många förfrågningar att skicka innan någon är villig att dela information. Ska hur som helst bli spännande att se vad det eventuellt kan ge!

    Tack och hej!
    Annika

    SvaraRadera