2011-10-28

Segersta i Hälsingland

En av mina absoluta "favoritförsamlingar" vad avser släktforskning är Segersta i Hälsingland!

Jag har aldrig varit i Segersta rent fysiskt, men jag har spenderat tusentals timmar i Segerstas kyrkoböcker i jakt på mina rötter.

Jag har nämligen ganska många av mina anor i just Segersta församling, drygt 50 stycken som jag vet är födda där och troligen ännu fler som inte gått att bekräfta.

Jag kan alla byar och gårdar och känner till alla de större släkterna där. Åtminstone som det hette och såg ut fram till början av 1900-talet. Sen har det nog hänt en hel del jag inte vet så mycket om...

Segersta ligger granne med Bollnäs, Hanebo, Skog, Bergvik, Mo och Rengsjö och en del av församlingens byar överfördes till Hanebo församling i slutet på 1700-talet, vilket innebär att det kan uppstå lite förvirring ibland när t.ex någon bonde kunde vara född i Acktjära i Segersta, men sen dog i Acktjära i Hanebo, trots att han aldrig hade flyttat...

Min mormor hade kanske varit i Segersta någon gång i sin barndom, det var närmast hennes morföräldrar som kom därifrån, men mina anor där är alltså annars ganska långt tillbaka i tiden...

Jag har under många år samlat på mig en hel del information om vilka som befolkade Segersta från mitten av 1600-talet och fram till början av 1900-talet. Kanske jag försöker göra något av all den informationen i framtiden. En bok, cd-skiva eller hemsida? Vi får se...



Segersta hette för länge sedan Särsta och en del namnförväxlar ibland församlingen med Segerstad församling i Värmland...

En ganska intressant bok där man kan läsa en hel del om socknens historia är boken "Två Hälsingesocknar" av Nils C. Humble utgiven 1934.

2011-10-20

Hur viktigt är det biologiska ursprunget?

Släktforskning går ut på att söka sina rötter, sitt ursprung och i de allra flesta fall är det biologiska ursprunget det som anses vara det "viktigaste".

Men här faller släktforskningen till viss del på eget grepp... Vi använder gamla kyrkböcker för att spåra vårt ursprung, men det som står i födelseboken behöver ju inte vara med sanningen överensstämmande! Framförallt inte vad gäller uppgiften om barnets far. Barnets mor anses vara en mer säker uppgift.

En del forskare anser att flera procent av hela mänsklighetens befolkning har en helt annan pappa än den de tror sig ha!

Ur en släktforskares perspektiv känns denna teori väldigt jobbig. Vi vill gärna hoppas och tro att det som står i kyrkböckerna är rätt, vi anser det vara sanningen och våra "bevis".
Och det har heller inte funnits något som kan motbevisa det som står i kyrkböckerna... Förrän nu då detta med DNA-tester börjat bli aktuellt.

För till skillnad mot det som skrivs i födelseboken, som i bästa fall är sant, så visar DNA alltid sanningen och är ett riktigt bevis!

Än så länge är DNA-tester inom släktforskning inget som är standard, men det tror jag att det kommer att bli. De flesta släktforskare söker "sanningen" och reviderar sina forskningsresultat om det framkommer "bevis" på att det man trott tidigare visar sig vara felaktigt.

Släktforskning, så som vi bedriver den idag, kommer inte att fungera längre!
För idag kan vi inte lita ens på ett släktskap mellan mor och barn, inte ens om vi skulle bevittna förlossningen med egna ögon så kan vi vara säkra på att barnet är släkt med kvinnan som just fött fram det!

Teknisk utveckling har gett oss möjligheter som vi tidigare ens aldrig kunnat drömma om. Spermiedonation har funnits ganska länge nu. Massor av barn och numera vuxna, har en spermadonator som far och de flesta föräldrar talar aldrig om det för dem eller någon annan.
I Sverige har barnet rätt att få veta vem deras biologiska far är, men de flesta frågar aldrig eftersom de inte har en aning om att deras far var en spermadonator.


Nuförtiden går det att göra äggdonation också, liksom embryodonation och man kan använda surrogatmödrar att föda sitt barn med. Alla metoder är ännu inte möjliga att få utförda i Sverige, men i andra delar av världen och många svenskar reser idag utomlands för att få hjälp.
Allt detta är helt fantastiskt och ger ofrivilligt barnlösa möjlighet att få barn. Men det är en mardröm sett utifrån släktforskningsperspektiv...

Möjligheten att frysa in och långtidsförvara spermier, ägg och embryon gör det också möjligt att vi t.ex kan bli föräldrar långt efter att vi själva har dött, vilket skulle se riktigt knasigt ut i våra traditionella födelseböcker...

"Blod är tjockare än vatten" är ju ett bekant uttryck. Att biologin anses vara så viktig beror kanske på att vi faktiskt i grund och botten är biologiska varelser. Många adopterade har växt upp med världens bästa föräldrar, men ändå är man ofta nyfiken på det biologiska ursprunget.

En del hävdar att det är bra att veta sitt genetiska, biologiska ursprung främst för att kunna se om det finns viss sjukdomshistorik eller annan genetisk påverkan som kan vara bra att känna till. Vi kan aldrig ändra på vårt biologiska ursprung, men vi kan dra lärdom av det.

Risken att vi så småningom ovetandes börjar gifta oss med halvsyskon eller nära släkt kan möjligen oroa då vi vet att människor är ganska känsliga för inavelseffekter.
I Sverige utförs en s.k hindersprövning innan två personer ska gifta sig, vilket går ut på att en kontroll görs att man inte redan är gift, att man är myndig och att man inte är nära släkt med varandra. Dock görs kontrollen av släktskap endast utifrån vanliga källor ur folkbokföringen.
Man kan gissa att det "i framtiden" blir obligatoriskt att det görs även någon form av DNA-test för att kontrollera att inget "dolt" nära släktskap finns.

Vad jag hört så förekommer det bl.a i USA redan idag att folk som ämnar gifta sig och bilda familj gör DNA-test på eget initiativ för att säkerställa att de inte är nära släkt. Framförallt gäller det personer som känner till, eller misstänker att deras pappor är spermadonatorer. (I USA och många andra länder kan inte barnen få veta vem som är deras far om det är en donator, då de vill skydda anonymiteten hos donatorerna.)

Det är ibland lätt hänt att släktforskare glömmer bort det sociala arvet vi och våra anor fått av våra föräldrar (oavsett om de är biologiska föräldrar eller ej) och att detta självklart är minst lika viktigt som den genetiska arvet. Troligen ännu viktigare då överlevnad för människor framförallt handlar om att ha tillgång till omvårdnad i form av mat, husrum, kläder, utbildning, osv. Utan det så spelar det ingen roll hur bra de genetiska förutsättningarna är!

2011-10-16

Snacka med gamlingarna...

Ett av de vanligaste råden man ger folk som vill börja släktforska är att de ska börja med de levande innan man går över till de döda... Dvs hör vad dina levande släktingar vet om släkten innan man börjar jobba med kyrkböckerna!

Men det är inte alltid helt lätt, alla är inte så villiga eller intresserade att "rota i det förflutna" som man själv är av att få veta.

Mina föräldrar var väldigt unga då de fick mig, vilket medförde att mina far- och morföräldrar var i livet då jag föddes. Min farmor dog dock då jag var 10 år och inte ännu hade haft en tanke på att släktforska. Min farfar dog när jag var 16 och då hade jag börjat släktforska, men tyvärr inte hunnit prata något med honom innan han dog...

Min morfar och mormor hade jag dock väldigt bra kontakt med under hela min barndom och långt in i vuxen ålder. Och här kunde jag snart se att det var tydliga skillnader i hur de upplevde mitt släktforskande; Morfar var väldigt intresserad och nyfiken och vi pratade massor om hans barndom och vad han kunde minnas av släkten.
Min mormor däremot var skeptisk och misstänksam;- "Varför rota i det förflutna, det som hänt har hänt...", var något hon sa och hon kunde inte förstå att jag hade med "hennes" ursprung att göra, utan såg det som en privat angelägenhet...
Men visst lyckades jag ändå få henne att tala lite om sin barndom, men hon var tämligen ointresserad av att höra vad jag hittat.

Nu skulle man ju kunna tro att min mormor hade "något att dölja" och att hennes släkt skulle ha varit konstiga eller hemska människor, men jag har trots ganska omfattande forskning inte hittat något som man kan anse vara känsligt eller mysko. Så hennes inställning var nog helt enkelt baserad på ett ointresse av det förflutna i kombination med att hon ansåg att det var av privat karaktär...

Vad gäller både min morfar och mormor så hade de en tuff barndom om man jämför med hur vi lever idag. Morfar var uppväxt i en statarfamilj i Skåne och blev kanske som vuxen lite utanför sin släkt då han lämnade Skåne.
Mormors familj kajkade runt i Hälsingland och Gästrikland där hennes far jobbade som snickare och andra diversearbeten. Mormor vara bara 10 år då hennes mor dog och hon lämnade sin familj tidigt och hamnade även hon nere i Stockholm.

Enligt en historia så cyklade mormor från Hamrånge ner till Stockholm då hon var 15 år gammal, en bedrift även idag med 21-växlade cyklar och fina vägar. Men detta var alltså 1930! Men tur var ju det för då kunde de ju träffas, en skåning och en hälsing...

Edit Svedlund och Torsten Wong
Torsten Wong och Edit Svedlund, som var mina morföräldrars namn, gifte sig 1941 i Stockholm.
Här är en fin bild på dem som troligen är från deras bröllop.
Jag har mycket att tacka mina morföräldrar för och jag är glad att jag hann prata med dem under många år om släktforskningen (även om mormor var lite vrång som sagt...).
Hade de levat idag hade jag nog tjatat på dem att få ta ett DNA-test. Så passa på att fixa det för era far- och morföräldrar medan de fortfarande är i livet.

Och som sagt; Prata med dem, de har oftast information som är ovärderlig och som aldrig går att få fram ur kyrkböckerna!