2011-02-24

Prästklotter

Ibland när man sitter och släktforskar så stöter man på diverse utsmyckningar i kyrkböckerna.
Kanske prästen var kreativ och ville snygga till sin kyrkobok och i vissa fall rör det sig kanske om att prästen var uttråkad då han satt och bevittnade alla husförhör.

Ofta är det en hel del krusiduller och snirklar som utmärker ett riktigt prästklotter, eller vad tycker ni t.ex om den här som pryder Rasbo (C)  Kyrkbok E:1 (vigsel- och dödbok från 1708 till 1791)


Rasbo Kyrkio Bok  har prästen skrivit iallafall och inte bara klottrat...
Det lär väl ha gått åt lite bläck att få till detta med gåspennan kan man tro?

2011-02-19

Den skånska släkten Wong

Min morfars farfar hette Johannes Wong och var stamfadern till släkten Wong från Förslöv och Barkåkra (L).
Johannes föddes måndagen den 13:e december 1858 i Karstorp, Förslöv (L) Dopet skedde på annandag jul.
Hans föräldrar var torparen Pål Troedsson Dahl (1815-1887) och Gustava Andersdotter (1817-1895).
Namnet Dahl var ett namn som Pål fått då han tidigare varit soldat och som man nu behöll som släktnamn i familjen.
Således hette alltså Johannes Pålsson Dahl i sin barn- och ungdom.

Johannes var det yngsta av barnen i familjen, han hade tre äldre bröder; Per, Nils Petter och Jöns, samt tre äldre systrar; Anna, Thelda och Johanna.

Johannes fick namnet Wong i det militära. Han var husar och trots att han redan hade ett släktnamn (Dahl) så fick han alltså namnet Wong istället. Stavningen på namnet har varit lite olika beroende på vilken präst som skrivit det; Vång, Vong, Wång och Wong...
En version av historien talar om att det skulle ha funnit två stycken personer med namnet Dahl på regementet och att Johannes var den som "förlorade" sitt namn...

Ordet Vång är en skånsk synonym för ordet Äng eller Åker och därför kanske inte så konstigt som det först kan tyckas som ett skånskt soldatnamn...
Jag har sett namnet förekomma även som soldatnamn i Vånga (L) så det finns troligen några fler Wong släkter som inte är besläktade med denne Johannes.

Namnet Wong är ju annars faktiskt ett av världens vanligaste efternamn, det finns ju en hel del kineser och andra asiater som bär namnet...

Johannes hade år 1878 ett förhållande med Regina Albertina Falk (1852-1879), som resulterade i en son, Karl Johansson (1879-1900). Regina Albertina dog straxt efter Karls födelse...

Johannes gifte sig istället 1881-03-30 i Förslöv med Anna Sofia Svensdotter (1862-1945) och till en början hade de Johannes "oäkta" son Karl kvar i familjen.

1883-03-16 fick de dottern Agnes Eufrosyne, som tyvärr dog redan den 7:e april samma år. Men två år senare föddes dottern Agda Elentine (1885-1934).
Familjen bodde då fortfarande kvar i Karstorp i Förslöv, men då Johannes slutade som husar och blev istället statdräng, så flyttade familjen till Ängeltofta i Barkåkra (L)
Nu flyttade dock sonen Karl tillbaka till Förslöv för att bo hos sin faster Anna.

På Ängeltofta föddes sonen Albin Ferdinand (1887-1921), dottern Signe Adelina (1889-1958), dottern Ebba Charlotta (1891-1986), sonen Johan Rudolf (1894-1974) och till sist sonen Fredrik Leander (1896-1976).

Johannes var tydligen en riktig kraftkarl, vars styrka var känd i trakten. Enligt historier skulle han kunna, med enbart handkraft, brotta ner stora tjurar genom att ta dem i hornen och kunna lyfta tunga stenar som andra knappt kunde rubba.

I slutet av mars 1898, då Johannes var 38 år gammal, jobbade han på Barkåkra järnvägsstation med att lasta djur på järnvägsvagnar.
Tydligen var det blåsigt och dåligt väder den här ödesfyllda dagen, varpå Johannes olyckligt nog råkade hamna mellan två järnvägsvagnar och fick sin bröstkorg krossad!
Han avled någon dag senare och lämnade sin hustru med de sex barnen att klara sig själva.

Enligt dödboken blev han begravd den 4 april 1897, men släkten Wong lever än idag.

Varifrån kommer ditt efternamn?

Historiskt så har vi i Sverige brukat ett namnskick där man automatiskt fick sin fars förnamn (med ändelsen -son eller -dotter) som efternamn.
Om fadern t.ex hette Lars Andersson så fick hans söner heta Larsson i efternamn och döttrarna fick heta Larsdotter. Och så fortsatte man på samma sätt så att när t.ex Lars son, Sven sen fick sin egen son som fick heta Anders, så hette han Svensson i efternamn, osv osv.
Detta efternamnsskick kallas också Patronymikon.
Det var först runt slutet av 1800 talet och i början på 1900 talet som man allmänt slutade med detta namnskick och man istället fick ärva sin fars efternamn. Och det var ungefär vid samma tidpunkt som kvinnor tog sig mannens efternamn vid giftermål.
Innan dess hade kvinnorna behållit sitt efternamn genom hela livet även då de var gifta. Det man också gjorde runt den här tiden var att göra om alla kvinnors "dotter-namn" till "son-namn". T.ex Karlsdotter blev plötsligt Karlsson i kyrkböcker och mantalslängder. Lite tråkigt tycker jag att det blev...

Som ni säkert förstår fanns det alltså förr en hiskeligt massa Sven Andersson och Lars Larsson osv, men så fanns det också de som tog sig eller fick ett annat efternamn som de ibland bara använde på sig själva, men det hände även att det tagna efternamnet gick vidare till barnen och då hade man plötsligt ett släktnamn som efternamn istället.

Släktnamnen var ofta kopplade till orten man bodde på eller så kunde det kanske vara ett soldatnamn som man fick behålla som släktnamn.
Adel, borgare och präster brukade rent allmänt ta sig ett släktnamn. Men även t.ex smeder och andra yrkesgrupper kunde ofta ses bära ett eget släktnamn.
I mitten av 1800-talet så var det många som flyttade in från landet till storstäderna och då var det också mycket vanligt att man tog sig ett nytt släktnamn och valde bort sitt "son-namn".

Meningen med ett släktnamn är ju egentligen att det ska vara unikt för just en släkt, dvs man ska på personens efternamn kunna se vilken släkt han tillhör.
Men riktigt så blev det ju inte utom inom adeln som har sina släktnamn skyddade. Annars var det förr mer eller mindre fritt fram att ta sig vilket släktnamn som helst och ibland var det ju tydligen enklast att ta sig ett befintligt namn och det medför att det finns massor av "släkter" med samma släktnamn trots att de inte alls är besläktade med varandra.

T.ex min farfars far var tvungen att byta sitt efternamn, Lindman, eftersom det även fanns en soldat på roten som skulle heta just så (Lindö rote i Vallentuna (AB)).
Varför han istället valde att ta sig släktnamnet Lindberg kan man ju endast spekulera om. Det kan ha varit att han använde det befintliga Lindman som grund och sen mixade med gårdsnamnet Berg där han var uppväxt. Eller så blandade han Lindman och Wahlberg (som var hans morfars namn och den som uppfostrade honom). Eller så tyckte han bara att just Lindberg lät praktiskt och bra.
Det trista är ju att tusentals med obesläktade personer har använt sig av just Lindberg som släktnamn genom åren och idag är Lindberg ett av de vanligaste efternamnet i Sverige.

Om du har ett släktnamn och är intresserad av att få veta vem i din släkt som var den första som tog det så kan det vara ett bra delmål i din släktforskning. Om du inte har tid, ork eller lust att släktforska själv, så kan det kanske vara intressant att beställa en Efternamnsutredning som ger dig en bra överblick i hur just du ärvt ditt efternamn.
Ibland kan släktnamnen ha tagits åtskilliga generationer bakåt i tiden, vanligast är dock att det kommer från mitten av 1800-talet.

2011-02-18

Antavlan - stommen i släktforskningen.

För många är en antavla det synliga slutresultatet på en "färdig" släktforskning. Något man kan rama in och hänga upp på väggen där man ser sina rötter paradera i fyra, fem, sex eller kanske sju generationer.
På djur brukar man säga att de har en stamtavla, fast egentligen är det en antavla man borde säga då en antavla visar vilka anor eller rötter någon har.
En stamtavla däremot utgår från en person och visar alla dess ättlingar.

Fördelen med en antavla är att den är förutsägbar på så sätt att man från start vet att det för varje generation bakåt blir dubbelt så många anor som generationen tidigare. Enkelt uttryckt så börjar man med sig själv och första generationen blir därmed föräldrarna, far och mor. Generation två ser vi de fyra far- och morföräldrarna osv osv.

Antavlor blir stora om de har många generationer. Personligen tycker jag att fem generationer är ett ganska lagom format om man sen trycker upp den i A2 storlek. Det är också den vanligaste formen av Anverk som jag får beställningar på. Då får man i bästa fall 62 anor med på antavlan.

Tyvärr blir det ju ofta några luckor i de flesta personers antavlor då det är vanligt med s.k "fader okänd", dvs barn som föds och där deras pappa inte är angiven av olika skäl i födelseboken.

Men oavsett om man vill se antavlan som ett slutresultat eller ej så fyller den en oerhört viktig funktion för alla som släktforskar. Man skulle kunna likna en antavla med stommen i ett bygge. Antavlan i sig självt kanske är ganska torftig om man ser till att den i första hand endast består av namn och årtal, men det är med hjälp av dessa namn och årtal som man sen kan bygga vidare.

En antavla blir färdig när man hittat alla personer som ska ingå i den, men en släktforskning blir däremot aldrig färdig. Det finns alltid mer att hitta.

Såhär kan en antavla se ut. Just detta exempel är min mormors antavla i fyra generationer, dvs 30 anor. (kraftigt förminskad då den är i A3 storlek)

2011-02-16

Great Swedish Adventure!

Noterade att det är en större svensk-amerikansk tv-produktion med släktforskningstema på gång. (Meter television)

Tv showen eller reality-serien ska visst heta Great Swedish Adventure och går väl ut på att amerikaner med svenskt ursprung får vara med och resa runt i sverige på jakt efter sitt svenska ursprung.

Idén låter ju ganska kul och då det finns massor av amerikaner som har svenska rötter så lär det inte vara svårt att hitta frivilliga deltagare.

På produktionens hemsida; http://www.greatswedishadventure.com/ anger man att det idag finns drygt 4,8 miljoner amerikaner med svenska rötter. Detta tror jag dock att man räknat lite fel på då jag hört att det ska finnas betydligt fler. Faktum är att jag hört att det ska finnas fler amerikaner i USA som har svenska rötter än det finns personer i Sverige.

Jag har själv hjälpt ett antal amerikaner att hitta sina svenska anor och jag uppfattar det som att många är oerhört intresserade av sitt svenska ursprung, även om många inte alls verkar medvetna om att de som lämnade Sverige för USA oftast var de fattigaste, som i desperation sökte sig ett bättre liv och framgång i det nya landet i väster...

Det ska bli spännande att se hur programmet blir och om det blir ordentlig fokus på just släktforskningen eller om det bara blir ett lek- och spelprogram.

Känner du någon amerikan med svenska rötter som inte tillhör de fåtal utvalda som kommer att få vara med i programmet så kan du ju alltid tipsa dem om att jag kan hjälpa dem istället!

2011-02-15

Född 1740 i Närke

Ibland har man inte så mycket information att gå på då man ska försöka hitta när och var någon är född.
Ett exempel är en av mina anor på farfars sida, nämligen min farfars farmors mormors far, Anders Axberg (1740-1809).

Anders Axberg var trosskusk, dvs någon form av kusk med militär anknytning och det är mycket möjligt att efternamnet Axberg är just ett soldatnamn.
Han gifter sig med en dam som uppges vara född 1752 i Helsingfors, Finland. Hon heter Maria Kristina Andersdotter Rök och paret får vad jag hittills hittat endast två barn; sonen Fredrik född 1782 i Sigtuna (AB) och dottern Stina, född 1786 i Vallentuna (AB).

Jag är självfallet nyfiken på Anders anor och nu återstår bara problemet att hitta vart och när han är född.
I husförhörslängderna står det för det mesta endast att han är född år 1740 och inget mer, men på ett ställe hittade jag åtminstone en ledtråd till. Att han skulle vara född i Närke, eller Nerike som det står skrivet....



Nu är ju tyvärr Närke ingen vidare exakt platsangivelse när det gäller att hitta en födelsenotis. Ganska många församlingar att leta igenom och det lär finnas en hel del pojkar födda med namnet Anders...

Det finns ju dock en församling som heter Axberg, så jag kanske ska börja letandet där...
Annars får jag ge mig på att leta i de militära källorna för att se om Anders Axberg går att hitta och om det kan finnas ytterligare nån liten ledtråd där.

Släktforskning är ofta ett riktigt detektivarbete och det kräver tålamod, noggranhet, skicklighet och en del tur, samt förstås massor av tid. Men spännande är det och man känner sig riktigt nöjd när man lyckats lösa nån klurighet.

2011-02-13

På björnjakt i hälsingland...

Jag har släktforskat en hel del på min mormors anor i Hälsingland och här finns många intressanta livsöden och spännande historier att hämta ur kyrkböckerna.

Några av anorna här kommer ursprungligen från Finland och som i slutet av 1600-talet slog sig ner som svedjefinnar i Hanebo (X) församling. Bland annat på platserna Raman och Tönsen verkar det finnas gott om personer med finskt ursprung.

Min mormors mormors farfars farmor hette Cecilia Henriksdotter (1703-1784) och hon hade en brorson som hette Olof Andersson och han var född den 7 december 1744 i just Raman.

Någon vecka efter att Olof firat sin 34e födelsedag så ger han och några andra sig ut i hälsingeskogarna på björnjakt...

Hur vanligt det var med björnjakt vet jag inte, men det fanns väl lite fler björn på den tiden.

Hur som helst så slutar historien inte så bra för Olof... Tydligen går något galet i björnjakten och han dör den 20 december 1778, efter att ha legat svårt skadad i omkring 4 dagar.

Såhär ser den lite underliga dödsnotisen ut i dödboken;
Texten lyder;
Biten och illa sargad i hufvudet af en Björn, som han i följe med andra ämnade skjuta, hwarefter han lefde, allsomst 4 dygn.
 Jag är ingen expert på björnar, men skulle gissa på att den vid den tidpunkten borde ligga i ide och att det kanske rörde sig om tjuvjakt? Bästa att inte väcka den björn som sover säger man ju...

2011-02-11

Vilken skillnad!

När man släktforskar så sitter man nästan ständigt och läser och letar i kyrkböckerna och det kan vara nog så jobbigt att tyda prästens kråkfötter och krumelurer utan att man dessutom ska behöva trilskas med bildkvalitet på det man vill läsa.
Kyrkböckerna är ju scannade eller avfotograferade och dels kan det vara så att man har tagit bild på en annan bild osv med kvalitetsförsämring som följd och dels kan det vara en fråga om hur bra upplösning bilderna går att ladda ner och titta i.
Mormonerna var ju de som på 1950-talet fotograferade kyrkböckerna och gjorde mikrofilm på rulle. Från dessa filmer scannades sedan kopior som blev mikrokort och från dessa mikrokort scannades sedan bilderna för att hamna på t.ex Genline, där man sedan drog ner på bildupplösningen (för att få ner storleken och öka nedladdningshastigheten). Resultatet kan vara ganska sunkigt om man jämför med hur det ser ut i orginal i kyrkboken.
Riksarkivet (SVAR) har ju börjat scanna en del från orginal, liksom man gjort på ArkivDigital (AD), vilket medför avsevärt bättre kvalitet.
Genline å andra sidan var ju först och har fortfarande mest material tillgängligt även om SVAR och AD jobbar hårt för att komma ikapp.

Här är ett exempel på en bit ur en husförhörslängd för Älghult (G) församling. Man kan se att det finns tid och möda att bespara sig genom att välja bättre kvalitet.

Från Genline (hög bildkvalitet aktiverad)
























Från SVAR






















Och slutligen från AD






















Som synes skiljer det sig rejält i detta fallet. Genlines bild är (trots val av högsta bildkvalitet) knappt läslig alls i jämförelse med bilden från SVAR och AD.
Att AD fotograferat i färg gör ju kanske ingen direkt skillnad just i detta fallet, men känns lite behagligare att titta på tycker jag.

Nu använder jag alla tre för min egen del och alla har sina för- och nackdelar. Men kvalitetsmässigt är det ju inte mycket att snacka om...

Bilder från det förflutna

Min mormors rötter finns i huvudsak i Hälsingland och Dalarna. Mormor själv var född i Ovanåker (X), men det visade sig att merparten av hennes anor var från Hanebo (X), Segersta (X), Skog (X) och Bollnäs (X).

I Voxna (X) kyrka hänger tydligen en ganska stor målad tavla med ett par "gamlingar" på. Jag har inte sett tavlan själv, men fått ta del av några foton på den. Det som är extra kul är att "gubben" på tavlan faktiskt är en av mina anor!
Hans namn var Peter Larsson Grufman (1706-1787) och han var kolare i Voxna.
Voxna församling bildades först år 1759, innan dess hörde det till Ovanåkers församling.
Här kan ni se en bild på personerna på tavlan och en avskrift av den text som hör till. Det är Torbjörn Näs som fixat bilder och text.

Peter Larsson Grufman var min mormors morfars mormors farfar. Innan han var gift med "gumman" på tavlan så var han gift med en kvinna som hette Magdalena Danielsdotter, som tyvärr dog i barnsäng den 14 mars 1726, dagen efter att min ana, sonen Lars Persson (1726-1805) fötts.

Så Peter gifte snabbt om sig med Margareta Sigfridsdotter och de fick åtminstone sju barn tillsammans.
På tavlan står det att Peter var född den 30 maj, men han var enligt födelseboken i Norrbärke (W) född den 6 augusti. Margareta Sigfridsdotter var född den 2 augusti 1699, men kanske de själva inte visste riktigt när de var födda?
Att de gifte sig 1726 kan säkert stämma, det året saknas vigselboken för Norrbärke.

Den förste Grufman i den här släkten var Peters far som hette Lars Persson Grufman (1669-1744) som var bruksskräddare i Norrbärke.
Frågan är varför min ana, sonen Lars inte valde att heta Grufman? Kanske han kände sig lite utanför i familjen då han inte hade samma mor som de övriga syskonen?

Hur som helst är det ju mycket ovanligt att man har en bild på en ana som var född 1706, så det är jag oerhört glad över och jag har lovat mig själv att någon gång besöka Voxna kyrka och med egna ögon se tavlan på Peter Grufman och hans hustru.

2011-02-10

Jöns Månsson blev bara 19 år

Min morfars anor finns framförallt i Skåne och särskilt från socknarna Barkåkra och Förslöv. Det här var trakter som varierande löd både under Sverige och Danmark, snapphanetrakter...

År 1748, några dagar före jul, inträffade en tragisk olycka i Förslöv som ledde till att min morfars farfars farfars farbror, Jöns Månsson dog i sviterna av sina skador.

Jöns var född den 20e februari 1729 i Karstorp, Förslöv (L). Han var äldste sonen till Måns Jönsson (1699-1765) och Tören Månsdotter (1700-1778).
Jöns hade nio syskon i livet när han själv dog och skulle med största säkerhet varit den som skulle ta över gården så småningom. Men istället blev det min ana, lillebror Måns Månsson (1734-1803) som blev äldste son och blev kvar på Karstorp.

Vad var det då som hände med Jöns? Jo det går att läsa i dödboken 1748, där prästen skrivit en ovanligt lång dödsnotis som ser ut såhär:


Och för er som inte orkar läsa texten själva så följer här en avskrift;
d 21 Decemb. Måns Jönssons son Jöns af Karstorp, som söndagen föruth hvar faren ifrån Wiarp, derest han tiente hos Sven Nilsson, til Karstorp för predikan kl 10 att hämta pigornas kista, och hästarna skenade med honom, så att kiöttet gick af högra knäet och låret, hvaruti sedan slog sig kallbrand, och steg upåth bröstet, att han natten mellan tisdagen och onsdagen wid hönsagäld afsomnade.

När man släktforskar blir man ofta fängslad över olika personers livsöden, även om det inte är så vanligt med så detaljerade och utförliga dödsnotiser som i det här fallet.
På något sätt känns det bra att Jöns historia lever vidare i historien och att vi nu drygt 260 år senare kan tänka lite på honom och hans öde...

2011-02-09

När Karl Litz försvann...

Min farfars mormors far hette Karl Litz och var född den 10:e april 1792 i Almunge (C). Han var soldat och vice korpral i Vålsta, Skepptuna (AB). Innan han blev soldat hette han Karlsson i efternamn.
Han var ett av 7 barn i en statarfamilj som flyttade runt mellan gårdar och församlingar i uppland.
År 1807 flyttade familjen till Skepptuna där de slog sig ner permanent.
Den 14.e januari 1816 gifter sig Karl med korpralsdotter Lotta Stina Ehn från Husby-Långhundra (C). De får under åren 1816 till 1835 sex barn ihop, fem döttrar och till sist en son.

Men år 1835 händer något märkligt... Deras son Karl Johan föds den 11:e september,men veckan därefter försvinner Karl Litz under en kommendering i Stockholm.
Vad som menas med "försvinner" i detta fall vet jag inte. Rymde han, eller kan han ha förolyckats under själva kommenderingen?

Den 5:e februari 1837 hålls en tacksägelse för Karl Litz i Skepptuna. I död- och begravningsboken står det bara;
"Saknad under en arbetskommendering i Stockholm d 19 sept 1835. Tacksägelse gjord d 5 febr 1837."

Hans hustru Lotta Stina gifter senare om sig. Alla döttrarna kallar sig Litz i efternamn, medans sonen av någon anledning väljer att bara kalla sig Karlsson.

Ett av många mysterium bland mina anor. Kanske jag någon gång får veta vad som hände med Karl Litz?

2011-02-07

När tekniken strular...

Man blir ganska teknikberoende om man ska kunna släktforska effektivt idag. Dels är man beroende av att datorn fungerar ordentligt, liksom att bredbandsanslutningen fungerar och är snabb tillräckligt.

Men sen blir man också beroende av att leverantören av källorna, kyrkboksmaterialet, fungerar som de ska. Och det är tyvärr inte helt ovanligt att något av detta falerar, vilket leder till att släktforskningen blir lidande.

Sånt här krångel är jobbigt även för amatörforskaren som kanske har några timmar ledigt och ska försöka hinna med att släktforska en stund och märker att det inte går att komma åt Genline eller SVAR.
För mig som har släktforskningen som yrke är det självfallet mycket irriterande när det inte går att jobba. För även om jag har alla leverantörer av kyrkboksmaterialet (Genline, SVAR och AD) så är de inte identiska.

Genline har jag använt längst och använder fortfarande oftast, därefter kommer SVAR som är lite mer trögjobbat, men i gengäld har bättre kvalitet (och lite annat utbud). AD har jag precis nyligen börjat använda och här är ju kvalitet avsevärt bättre och utbudet växer hela tiden.

Var det då bättre förr? Jag kan minnas hur det var att släktforska för nästan 30 år sedan då man fick besöka arkiven, stå i kö, beställa upp böcker (endast ett fåtal åt gången) och sen vänta tills arkivpersonal kom och levererade boken till forskarplatsen. Man var inte beroende av tekniken direkt... Skrev gjorde man med pennan i anteckningsblocket man hade med sig.

Men å andra sidan kommer jag ihåg att det ibland var arkivpersonal som var sjuka och vi släktforskare fick vackert sitta och vänta avsevärt längre tid än vanligt för att den decimerade personalen skulle kunna leverera. Det motsvarar väl kanske idag att man har nätverksproblem eller att datorn krånglar...

2011-02-06

Välkommen till min släktforskarblogg!

Första inlägget...

Målet är att jag här i bloggen ska skriva allmänt om släktforskning som hobby och vetenskap, men framförallt kommer det att handla om mina egna erfarenheter med släktforskandet och mina egna anfynd inom min egen släkt.
Jag har släktforskat i snart 30 år och jobbar också som släktforskare i mitt egna företag, Trosa Anverk.
Min förhoppning är att bloggen kan ge inspiration och kanske även hjälp till andra som vill släktforska.

Troligen kommer jag inte skriva här varje dag, utan mer sporadiskt.

Då jag av naturliga skäl är ganska insatt och medveten om vad som händer inom släktforskarvärlden, hoppas jag även kunna skriva om lite nyheter och aktuella evenemang och kanske ge ett och annat länktips.

Släktforskning är idag en oerhört populär hobby för många svenskar och ett spännande och intressant fritidsintresse som man nuförtiden kan utföra i sitt eget hem med hjälp av en dator.